Ibland har jag funderat över vilka som vill bli lärare nu i grundskola och gymnasium och hur de formas till lärare. Detta är en viktig fråga för framtiden. Håkan Löfgren Karlstads universitet (2012) har gjort en intressant studie hur lärarnas yrkesidentitet formas.
Håkan Löfgrens (2012) studie om hur den enskilda skolans egenskaper och prägel tillför och formar läraren i sin yrkesidentitet. Studien visar att det är människorna på skolan som ger skolan dess egenskaper. Det har betydelse vilka elevkategorier som går där, skolans rykte, vilket bostadsområde skolan ligger i, hur lärare jobbat tidigare där och så vidare. Berättelser och minnen bär med sig budskap och värderingar som formar lärarna och det har betydelse för hur lärare tänker och utövar sitt yrke.
Om det finns stor relevans i vad Håkan Löfgren påvisat i sin studie, så anser jag, att det motverkas lärarnas allsidiga utveckling om lärarna blir endast en skola trogen i sitt yrkesliv. Många gånger har jag fått höra av erfarna lärare att man inte bör stanna mer än högst 10 år på samma ställe. Bakgrunden till detta var deras erfarenheter att man som lärare skulle kunde tillföra nya saker på den nya arbetsplatsen och samtidigt få nya intryck för egen del.
Det är lätt att med tiden stagnera i sin yrkesroll, så att subgrupper uppstår på de olika skolorna, med en verklighet som är skapad på just den skolan. Den verklighet som blir rådande blir beroende på vad lärarna och annan personal tycker och tänker och behöver nödvändigtvis inte följa läroplan och skollag i alla dela om det vill sig illa.
En fråga måste då ställas; Kan det vara så att skolans utveckling och resultat är beroende av om lärarna kan flytta på sig utan att riskera något i sin anställning?
Detta är en mycket intressant fråga. Om en skola anpassar sig till de som bor i ett bostadsområde, eller isolerar sig från andra skolor, då kan kanske man blir hemmablind och ineffektivt i sitt arbeta. Om man på en skola låter praxis och dess tillämpningar gå före ex vad som står i styrdokumenten, då har man till viss del förlorat sitt samhällsuppdrag,anser jag
Det kan tyckas vara ett pessimistiskt resonemang, men jag för detta för att uppmärksamma på “farorna”, som jag ser dem. Jag har själv arbetat i både landsbygdsskolor och tätortsskolor, så visst kan jag härleda det i mitt resonemang från de olika arbetsplatserna.
Ibland brukar man säga det “sitter i skolans väggarna”, men rättare är att säga det sitter i skolans kollegium/personalgrupp, eller som Håkan Löfgren säger “det sitter inte i skolans väggar”. Detta är lite av Håkan Löfgrens poäng med undersökningen att visa att det inte är någon “skolmiljö” som sköljer över lärarna, utan det mesta är skapat av lärare och skolledning själva och av det arv som fanns på skolan när de började.
Måste lärare vara mer vaksamma än andra yrkesgrupper? Ja, i ett par avseenden, att man ansvarar för tredje man , det uppväxande släktet, och att man har ett samhällsuppdrag som egentligen “står över” yrket, menar jag. Det är viktigt att styrdokument och lagar efterlevs på bästa sätt, så att inte gamla föreställningar om hur en skola är får råda.
Det tanke som jag får och tar med mig från Håkan Löfgrens avhandling är vikten av att det finns konsensus i hela personalgruppen både i pedagogiska frågor och i tolkning av styrdokument och lagar. Det är den slutsats jag drar av hans undersökning att personalen “skapar skolan” och därmed elevernas möjligheter till lärande.
Läs Håkan Löfgrens avhandling HÄR
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.