Skolan och könsrollerna – kan de förenas?

En föreställning om skolan har sedan länge varit att den är bäst för pojkar. Där man ansett att pojkar är aktiva och tar för sig och pratar mest på lektionerna, medan flickorna sitter tysta och lyssnar.

Det som talar mot denna föreställning är skolresultaten som pekar på att flickor lyckas bättre än pojkar. Om nu pojkarna är aktivare på lektionerna, så kan man anta att andra faktorer, när det gäller att mäta kunskap, är viktigare än detta, ex skriftliga prov.

“Vilken roll spelar exempelvis provresultat och samspelet med läraren under lektionstid för unga mäns grupptillhörighet, deras bilder av sig själva och av andra?” Anne-Sofie Nyström 2012

Citatet kommer från en intressant studie av elever i gymnasieskolan som kan ge en del andra svar. “En studie om underprestation och privilegierade unga mäns identitetsförhandlingar i gymnasieskolan” Anne-Sofie Nyström 2012

Anne-Sofie Nyström har tittat på andra faktorer än bara de pedagogiska tillämpningarna mm
“Det som höll tillbaka flickor från att lyckas i skolan var både institutionella och strukturella hinder liksom traditionella föreställningar om kvinnlighet. När kvinnor och män började ifrågasätta dessa traditionella föreställningar lyckades de med framgång utmana de institutionella hindren. Det som hindrar pojkar från att lyckas i skolan är att de traditionella föreställningarna om manlighet består” Anne-Sofie Nyström 2012.

Det är för många flickor alltså ett motstånd att utbilda sig i  ett mansdominerat yrke, trots att man har goda förutsättningar för detta. Tyvärr är mansdominerade yrken och traditionella manliga studiegångar ännu ett hinder för många flickor i praktiken. Det är de institutionella och strukturella hinder som bromsar de flesta.

Anne-Sofie Nyström framhåller också en tydlig faktor när det gäller pojkar, som kan ha en avgörande betydelse för skolframgångar.

Om man antar att pojkars föreställningar av manlighet och manligt beteende får resultatet att skolan inte är viktig och att de i stället prioriterar fritidsaktiviteter som mycket viktigare än ett gott skolresultat. Då menar jag att man bränner krutet på fel saker, när man försöker åtgärda pojkars skolgång.. Att exempelvis prioritera mera praktiska inslag i skolan, lägre krav eller små specialgrupper för pojkar blir då ett sidospår menar jag.

“Frågan om unga mäns underprestationer har uppmärksammats alltmer i svenska media och i inhemsk utbildningspolitik, skolväsende och forskning sedan slutet av 1990-talet” Björnsson 2005;

Trots detta har man löpande genom åren fokuserat på skolans strukturella oförmåga att möta pojkarna, och det redan i grundskolan. Om nu könsroller har en så stor inverkan, så måste man satsa på att tydliggöra och arbeta kraftfullt med problemet –“manlighetsideal”, menar jag, i stället för att bara “tillrättalägga” skolan för pojkar. Studien är intressant på många sätt och berör en rad tänkvärda aspekter.

Läs hela Anne-Sofie Nyström studie  Här