Är det dags att skrota de traditionella läroböckerna för att få en skola i tiden?

Jag ställer frågan om ett flertal traditionella läroböckerna bör fasas ut för en skola i tiden.  Denna tanke kan av många säkert jämställas med att svära i kyrkan, kan jag tro. Jag menar att ett flertal  av våra “vanliga” läroböcker är klart begränsande och inbjuder till att man kanske jämställer dessa med kursplanerna i respektive ämne. Om man grundligt läser kursplanerna så ser man snart att ingen lärobok, på långa vägar, uppfyller de krav som ställs där. För att göra detta fordras hela tiden en pedagog som också tänker utanför lärobokens ramar, menar jag. Med handen på hjärtat, så är det det lärare alltid fått göra fastän man hållit fast vid läroboken, att man varit tvungen att använda film, TV och andra källor för att få en allsidig undervisning. Så varför använda läroböcker då?

Läroböcker har genom tiden genomgått stora förändringar, från att ha varit nästan helt textbaserade till att bli bildbaserade med kompakta texter som komplement,

Att texterna blivit mera kompakta i flera läroböcker motverkar lärandet, det vet man, då det är svårare att tillgodogöra sig en text, där redundansen (omkringliggande sammanhanget) är borta. En bra detalj är dock de förklarande bilder och skisser där man försöker visa en process eller sammanhang. Det är den bra utvecklingen i tiden, men de ofta minimala texterna motverkar sitt syfte och det statiska innehållet likaså. Detta påpekade den norske samhällsforskaren Nils Christie redan på 1970-talet

Nils Christie: “Läroböcker är djävulens uppfinning. De är så ytliga i sin strävan att få med allt. Därför skummar de bara av en massa olika ämnen utan att stanna upp och fördjupa sig. Då är det bättre att eleverna läser några få originalarbeten som de sätter sig in i ordentligt i stället för att bara få nosa på många.”

Den traditionella läroboken har några utmärkande nackdelar, där utrymme och aktualitet är de mest begränsande, det har jag nämnt tidigare. Flera läroböcker har också arbetsböcker som till sin uppläggning är mycket konserverande, enligt mitt sätt att se. De är ofta upplagda med “fylleriövningar”, dvs tomma platser och rader som ska fyllas i med ord, ibland utan sammanhang.

Det blir problem i skolan när man använder böcker som är föråldrade, med faktauppgifter och namn som inte längre är aktuella.

Lärobokens roll har genom tiden blivit en annan, från att tidigare varit det enda  LÄROMEDLET till att vara ett läromedel bland flera andra.. Om man vill arbeta elevaktivt på elevernas villkor och utgå från elevernas nyfikenhet, då blir läroboken en klart begränsande faktor, då innehållet är statiskt och bestämt av någon annan.

I tiden har vi fått flera nya möjligheter som Internet, möjlighet att kommunicera med ex forskare och andra eller söka i digitala källor mm. Att arbeta tillsammans med andra i Sverige eller något annat land går nu lättare med datatekniken till exempel. Om man ser till denna nya värld av möjligheter, så står sig läroboken inte riktigt “up to date”, det förstår var och en.

Lärobokens bästa tid är förbi, menar jag. Den har i lärandets tjänst ändå varit outstanding under flera århundraden genom att ge människor utbildning. Nu i vårt snabbt föränderliga samhälle har den allt svårare att hävda sig, speciellt i NO, SO, teknik och vetenskap, där verkligheten och lärandet måste gå hand i hand.

För att följa med tiden fordras nu lärare som mera kan vara strukturerare, coach, handledare, framför att endast vara förmedlare av “statisk” kunskap. Elevaktivt lärande kräver en ny lärarroll, där mångfalden står i centrum. En skola utan traditionella läroböcker är ingen katastrof utan ger möjligheter till utvidgat och flexiblare lärande, med hjälp av elevaktiva metoder.