Skolan förtvinar i åsiktsdimmorna

En framträdande och uttalad föreställning om våra skolor är att de ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Detta menar jag har blivit en chimär, då svensk skola nu alltmer vilar på andra pelare. Bland annat på föreställningen av en rosenskimrande skola från förr. På en övertro att kontrollera skolan i alla steg. På att politikerna har visionerna och de pedagogiska skollösningarna, upplever jag.

Staten och medborgarna förr och nu
Införandet av folkskolor och allmän skolplikt, vilket i de flesta länder ägde rum under 1800-talet, var ett led i att befästa nationalstaten. Det var ett sätt för den härskande klassen att utveckla samhällsekonomin och få ideologisk kontroll över medborgarna (Green, 1990).

Om man ser till den utveckling som nu sker menar Bo Dahlin, Karlstads universitet, att det verkar som vi inte är så långt borta från dessa tankar även i våra dagar, genom politiska beslut om skolans innehåll. Om man alltmer detaljreglerar läroplaner och kursplaner på politisk grund så ser vi lätt parallellerna.

“Idag tycks dock den allmänna uppfattningen vara att skolans mål, och därmed också dess innehåll, ska beslutas av riksdag och regering, skolår för skolår. Sedan ska pedagogiken bara verkställa dessa mål genom att finna de bästa = mest effektiva undervisningsmetoderna. Dessvärre verkar det också som om särskilt den ämnesdidaktiska forskningen köper denna modell. Pedagogiken förlorar därmed en stor del av sin kritiska potential; den reduceras på samma sätt som lärarprofessionen till ett verkställande av statliga uppdrag.” (Bo Dahlin 2013)

Bilder www.google.com

Resultatredovisning
Alltmer resurser måste sättas till i skolan för att redovisa resultat och kvalitetsutvärderingar, det veta alla som verkar i skolan. Om inte dessa kvalitetsutvärderingar är optimala och vilar på reella ting så kan de bli onödigt tidsödande. Tid som tas från pedagogisk handledning och som direkt avspeglas på elevernas resultat, genom att mycket av lärarnas kraft går åt till dessa och annan administration. Ibland kan jag tycka att endast fokusera på betyg och antaganden om förväntade resultat, som just enda mått blir lite för smalt.

“Med ökad betoning av resultatstyrning följer en strid ström av krav på att redovisa kvalitet och resultat. För att mätta makthavarnas hunger efter utvärderingsinformation tvingas skolan avsätta mer och mer resurser och tid för denna verksamhet.” (Lars Pålsson Syll 2012)

Styrning
En skola som i många stycken avspeglar olika politiska ideologer och åsikter blir lätt en skola där många människor inte känner igen sig. Om endast samhällsklimatet och trender ska tillåtas styra så kan vi få en skola som med jämna mellanrum gör “lappkast” och genom detta förlorar “fart”. Mycket politisk kraft går åt att bevara det bestående, ofta då genom en koppling till kunskapsuppfattningar och ytliga föreställningar om vilka vägar som leder till målet. Detta har jag uppfattat från olika artiklar och debatter.

“Dagens styrningsideologi med valfrihet, tydliga mål och resultatuppföljning har förändrat skolans kunskapsuppdrag. Förutom att det leder till att lärarna får mer pappersarbete och mindre tid för undervisning, riskerar det att också urholka skolans kunskapsuppdrag. Kraven på tydlighet ger sken av att fokusera kvalitet men i verkligheten trivialiseras kunskaperna” (Ingrid Carlgren 2012)

Statistik av pedagogik
Önsketänkandet är att resultatutvärderingar ska var “statistiskt säkerställda”, där man med siffror kan mäta olika skolors pedagogiska resultat. Man har en övertro på att man genom detta kan jämföra olika skolor och elevgrupper för exempelvis skolval. Sanningen är att i en pedagogisk verksamhet, där verksamheten tar många vägar, för att nå målet, är det inte så lätt att mäta på detta sätt. En pedagogisk verksamhet måste få en bild genom dialog och konsensus, inte genom politiska åsikter, menar jag.