Lärarlegitimationen är tveeggad

Är lärarlegitimationen ett slag i luften eller en reell verklighet kan man undra? Läraryrket står lågt i prestige och status vilket gör att de lärare som gått lärarutbildningarna, i antal, inte på långa vägar räcker till. Detta gör att ett allt större antal obehöriga personer måste anställas för att stå i våra klassrum, med den följd detta får.

Lärarlegitimationen ska göra att man kan tillsvidareanställas som lärare och att få sätta betyg. Även obehöriga kan tjänstgöra år efter år, på tidsbegränsade vikariat, men om det upprepas många år är man i praktiken tillsvidareanställd. Låt vara inte i teorin men i praktiken blir det så.
Om det kommer att bli den vanligaste bilden av skolan, att det finns ett ganska stort antal personer utan lärarutbildning som ska undervisa elever, då kan man undra vad lärarlegitimationen nyttar till. Jo ett merarbete med att sätta betyg också tillsammans med obehöriga blir följden. I värsta fall för elever som man inte undervisar eller vet så mycket om. Då blir det inte så rättssäkert kan man anta.

Lärarlegitimationen är tveeggad
Vad innebär den i praktiken, tillför den något? Har den en juridisk tillämpning?
“En avgörande skillnad mellan behörighet och legitimation är ju att den senare går att dra in/kalla tillbaks. Akademiska poäng kan man inte dra tillbaka oavsett oetiska handlingar (även om detta sker utanför själva utbildningens ram), en behörig lärare är alltid en behörig lärare oavsett karaktär och handlingar. Om legitimationen ska få någon reell betydelse måste det innebära att legitimationer faktiskt dras in. Samtidigt innebär detta i praktiken ett yrkesförbud för den som drabbas, vilket förstås är en långtgående konsekvens.” (Magnus Blixt 2012)

Anmälan från vem som helst till Skolinspektionen om brott mot lärarlegitimationen

• Vem som helst, som upplever att en lärare brutit mot de krav som ställs kan göra en anmälan till Skolinspektionen. Skolinspektionen avgör sedan om anmälan är relevant att ta upp i Lärarnas ansvarsnämnd.
• Grov oskicklighet, grova brott eller missbruk kan leda till indragen legitimation, det kan även sådan sjukdom som innebär att man inte fullt ut kan utöva läraryrket.
• Mindre grova förseelser kan istället leda till att läraren varnas av ansvarsnämnden. (Hämtad från Lärarnas riksförbunds hemsida 2013)

Om en lärarlegitimation dras in inträder då automatiskt yrkesförbund, blir den bärande frågan? Blir ett yrkesförbud då ett yrkesförbud i hela landet kan man fråga sig? Detta sker i andra yrken om legitimationen dras in. Lärarna kan alltså inte äta kakan och ha den kvar, för att ta till ett talesätt.

Kan lärarlegitimationen höja statusen?
Ett yrkes status är inte enbart beroende av faktorer som tillförs utifrån. Ett yrke måste ha en kärna av förtroende hos allmänheten för att det ska förtjäna sin status. Man måste också se hur yrket utövas av sina medlemmar för att allmänheten ska kunna bedöma yrkets innehåll och då genom visat förtroende höja statusen på yrket.

“Det som nu händer med läraryrket kan ses som en besvärjelse där man genom legitimation vill höja yrkets attraktionskraft och status (hur blir det med lönen?) utan att det finns belägg för att samhället har något större förtroende för lärarkåren. Tvärtom finns ett öppet misstroende mot såväl lärarutbildning som lärarnas arbete och skolans resultat, och styrningen snarare ökar än minskar. Man ger från staten lärarlegitimation med ena handen och ökad detaljstyrning av undervisningen med den andra. Huruvida detta på sikt kommer att gynna lärarkåren och svensk skola får visa sig.” (Bim Riddersporre  2011)

Yrkesverksamheten måste visa ett tydlig positivt resultat för att man ska lita på lärarna. I dagsläget med ett otal rapporter som visar negativa resultat blir det svårt att få till statushöjande åtgärder, menar jag. Lärarna har också svårt att i sin verksamhet likna de traditionella professionerna, då läraryrket är diffust “i kanterna”

Professionen
“Traditionella professioner kännetecknas av att de grundas på en systematisk teori, har en offentlig auktorisation såsom legitimation, att de åtnjuter en yrkesmässig autonomi och dessutom tillämpar en egenkontrollerad etik. Det sista innebär att det är yrkesorganisationen som själv utformar och kommunicerar reglerna för utövandet och dessutom genom sitt etiska råd hjälper till att upprätthålla dem.” (Bim Riddersporre 2011)

I lärarprofessionen finns inga verktyg för detta och en teoribildning som är tvärvetenskaplig och ganska otydlig. Så lärarlegitimationen kommer att ha svårt att tillföra något reellt, i bemärkelsen visa på läraryrkets profession, anser jag. För lärarna finns inga yrkesetiska regler som är utformade för yrket och som gäller i hela landet. I stället grundar man sig på moral, gott omdöme och traditionella skolseder som en begränsning för yrkets etik, menar jag. Detta är inte fullödigt om man jämför med övriga legitimerade yrken.

Mera om lärarlegitimationen här
(Lärarlegitimationen är också behandlad i ett tidigare inlägg)