Elevsynen en framgångsfaktor?

Under snart 8 år under Alliansen har man i skoldebatten presenterat sin elevsyn. I mina ögon har den varit i grunden negativ, då man genomgående använt negativa yttryck om eleverna. De har ansetts vara lata, vill inte lära sig, måste hållas efter med olika ordningsuttryck, som exempelvis “ordningsbetyg”. Denna elevsyn har, menar jag, legat till grund för hela den politiska föreställningen om skolan som speglas i debatten. “Om en lärare reducerar sin elevsyn till att bara se deras negativa sidor och misslyckanden, misslyckas läraren med att se dem som medmänniskor”. (Lee 2009, s.173).

Eleverna
En negativ elevsyn har genomsyrat de medel man vill använda för att “korrigera” oönskat beteende. Det första förödande misstaget har varit att vilja återföra “ordning och reda” i skolan på det gamla traditionella sättet, vilket uttalas i ord som lydnad, uppförande, “underdånighet” och att göra som man blir tillsagd. Att i detta sammanhang ha en övertro på betyg och betygens funktion   som värdemätare på “kunskap” blir också lite suspekt framförallt i lägre åldrar. Som lärare vet jag att det finns få saker som i grunden är så nedgörande och subjektiva som betyg för yngre elever, då dessa grundas på den enskilde lärarens urval av lärostoff, presentation av detsamma och hans/hennes personliga bedömning av elevernas återgivande av detta. Forskningen har visat att typen av prov också inverkar både på lärandet och hur eleverna uppfattas. Att då tro att man kan dra slutsatsen att eleverna “skärper sig” när de får betyg finns inte dokumenterat i någon forskning hittills.

Bilder www.google.com

Lärarna
Lärare är förstås inte mer än människor de heller. I dagsläget med den syn på lärare som florerar i vårt samhälle gör att alla med självbevarelsedrift vill ha “ryggen fri”. Detta kan yttra sig i provens utformning, så man lätt kan visa en matematiskt bild av  elevernas “resultat” för den som vill se. Att siffersätta kvalitativ kunskap blir inte särskilt funktionellt i mina ögon. Man kan förledas att titta alltmer på fakta och inte på kunskapsprocesser med detta som bakgrund.

Lärarna kan få svårt att hävda sin elevsyn när styrdokumenten uttalar den underliggande elevsyn som är politiskt förankrad som korrekt. Detta menar jag är ett av de största ingreppet i lärarnas pedagogiska uppgift och frirum, då den riskerar att snäva in och utesluta andra sätt att se på saker.
”Att försöka skapa generella framgångsfaktorer för skolans del är i praktiken liktydigt med försök att toppstyra och därmed inskränka frihetsgraderna i lärares professionella autonomi” (Berg, 2003, s 54).

Gårdag och morgondag
Det finns en stor fara i att övervägande se bakåt på olika traditionella moment i skolan som beskrivs i kursplanerna. Visst är det viktigt att se vår historia, men det är lika viktigt att också blicka mot morgondagen. En invändning finns i att för mycket “återanvända och återupprepade fakta” som en sanning. I progressiv pedagogik betonar man också processernas betydelse för både lärande och kunskap. I progressiv pedagogik finns en positiv elevsyn, där man lägger vikten vid att tro på elevernas förmåga och i dialogen se eleverna som en jämbördig dialogpartner. Till detta kommer förstås lärarens pedagogiska kunnande och översikt, vilket man inte bör blanda ihop med de pedagogiska metoderna som man initierar för elevernas lärande. Det var det man gjorde när man myntade begreppet “flumskolan”.
“Skolutvecklingens mål är att påverka lärare att förändra sitt undervisningsmönster så att elevernas inlärningsmöjligheter förbättras. För att kunna förbättra inlärningsmöjligheter krävs kunskaper om hur lärande går till” (Scherp, 1998).  Han förespråkar ett lärande grundat i erfarenheten med möjligheter till reflektion. Den goda undervisningen tar avstamp i elevernas erfarenhetsvärld.

En framgångsfaktor
En positiv elevsyn är en framgångsfaktor. “Framgångsrika skolor kännetecknas av positiv elevsyn, framgångsrikt utvecklingsarbete och väl förankrad undervisning” (Skolinspektionen). Uttalat är en positiv elevsyn tro på elevens förmåga att kunna och vilja lära sig. Där eleven har frirum att ta egna beslut för sitt lärande, att få misslyckas utan klander, men där läraren alltid finns för stöd och hjälp på elevernas villkor. Att låta eleverna lära på egna villkor är inte detsamma som att de lämnas “vind för våg”. Denna förställning är helt världsfrämmande för mig, men i  i Alliansens skolpolitik, var den ett faktum.