Allt inte bara svart och vitt

Det pågår en debatt i Sverige om att man måste satsa på landsbygden. I den debatten dras ganska omgående skolan in. Man brukar framhålla att skolan och affären är viktiga för att man ska behålla service ute i "byarna".

Som lärare som undervisat mer än 20 år "ute på landsbygden" så vill jag ge mina erfarenheter av detta utan att för den skull ta ställning för det ena eller det andra. Vi kan se att föräldrar engagerar sig för att behålla de små skolorna på landsbygden. Skolan blir då en bricka i landsbygdsspelet. Bakgrunden är lätt att förstå, då man som förälder värnar om tryggheten, en bra skolmiljö för eleverna, att gå i skola "hemmavid". Man vill slippa att eleverna behöver åka långa sträckor, kanske till centralorten. Allt det som sagts är ju välgrundade argument.

Genom avfolkningen av landsbygden har skolor fått allt  färre elever och många byskolor har nu sk. B-form av något slag, där man går i klasser med flera årskurser. Där den traditionella innebar att åk 1-3 gick i en klass och åk 4-6 i en klass. Det fanns förstås andra indelningar beroende på hur många elever varje årskurs (åk) hade.

Bilder www.google.com

Den pedagogiska aspekten
Det finns en viktig pedagogisk aspekt när man pratar om A-skolor, med en årskurs per klass och B-skolor med flera årskurser i varje klass. Man måste vara klar över att möjligheterna ser lite annorlunda ut. Ett exempel är att på en B-skola går det åt mera resurser till organisationen för att man ska kunna bedriva en effektiv undervisning med en lärare i klassrummet och resurslärare för olika grupper och till stöd hela tiden.

En klasslärare i en åk 4-6 har 3 matematikkurser, 3 svenskakurser, 3 engelskakurser, bild, musik, slöjd bedrivs oftast i sammanhållna grupper, men även för "ämnesväxling". I SO och NO bedrevs ofta också sammanhållet som "ena och andra året" vid två årskurser och med treårsuppdelning med tre årskurser. I traditionell B-skolmetodik vävs alla årskursernas arbetsområden tillsammans i en "gemensam" kurs, där varje årskurs sedan får uppgifter och arbeten utarbetade efter dem. Principen är skapad när en ny årskurs kommer till och en lämnar klassrummet varje läsår. Detta är för att alla elever ska ha haft möjlighet att behandla "allt" i kursplanerna. 

Om B-skoleklassen är liten, där man bara har en klasslärare som undervisar i huvuddelen av ämnena måste man tillgripa ämnesväxling för att t ex "frigöra" en årskurs för t ex engelska. Detta går i praktiken till så att läraren t ex undervisar åk 4 i engelska, medan åk 5 och 6 t ex arbetar med en bilduppgift, eller färdighetsträning. Poängen är att övriga ska arbeta självständigt utan att ha "tillgång" till läraren under dessa arbetspass. Men baksidan är att om varje årskurs har 4 lektioner engelska, så måste man arbeta enskilt 8 lektioner med något annat medan läraren undervisar varje åk för sig. Detta sätt att undervisa har dock den fördelen att elevernas förförståelse för hur undervisningen är upplagd för alla åk och att man alltid snappar upp saker. Finns inte idrottssal och slöjdsalar uppstår andra problem som kan innebär skjutsning.

Lärarens vardag
Lärarens vardag på en B-skola upptas av en stor portion planering för att få allt att gå ihop och som gör att skolorganisation blir mer eller mindre fast. I skolor med A-klasser (en åk) har man betydligt större flexibilitet i skoldagen. Till detta kommer att nya lärare inte utbildas i B-skolmetodik i någon större omfattning. Nya problem som att få lärare med lärarlegitimation kommer till. Inte sällan förstår skolhuvudmännen att det generellt inte går att jämföra en A-skola och en B-skola, när det bland annat gäller lärarorganisation. Alla förstår att det kräver mycket av eleverna och av lärarna för att arbeta i B-form. När jag själv började arbeta på en B-skola hade jag den fördelen att samarbeta med utbildade B-skollärare. Det är få förunnat i dag.

Om man som ny lärare försöker arbeta med A-formsmetodik, där t ex alla har engelska samtidigt, då kommer undervisningen gärna att luta sig åt de yngre elevernas möjligheter. Då får man det dilemmat att de äldre eleverna troligen inte får det de behöver inför högstadiet.Samma fenomen uppstår om man låter äldre elever undervisa yngre i större omfattning. Som alla förstår kan problemen vara många om det vill sig illa.
Jag vill förstås värna om de små B-skolorna på landsbygden, de har många fördelar om man ser "förutsättningarna".

Är du ny lärare kan kanske min "Hjälpreda" vara till hjälp