Man går som katten runt het gröt

Många "företrädare" för skolan, riksdagsmän och riksdagskvinnor, ministrar och sk experter talar sig varma om den svenska skolan. Nu senast i SVT:s Forum 5 dec. Man orerar över skolan och går nästan ner i spagat i sina försök att prata allt på rätt köl. Man pratar om det fria skolvalet, friskolor, kommunerna som huvudmän, statlig skola, ja vad ni vill. Man skapar utredningar och läser internationella sådana. Man tar dessa som stöd för förändring av skolan, allt stannar som vanligt på "pratnivån".

Trots att att alla innerst inne vet att det bara finns två startuniversalmedel att få skolan på rätt köl, anständiga löner och en god arbetsmiljö. I den nuvarande arbetsmiljön finns rastvaktssysslor, måltidsvakter och andra lektionstidstjuvar som minskar lärarens möjligheter. Att, stå ut i arbetsmiljöer, där man ofta sitter som "packade sillar" ett annat. I arbetslokaler som direkt skulle bli utdömda som arbetsplatser om de fanns inom andra yrken. Eller agera psykolog, sociolog, parallellt med läraruppdraget och ibland blir det som vårdpersonal också, vilket då blir lärarens lott i dagens skola. Dessa yrken saknas inom skolans väggar eller är nedbantade till nästa noll och ingenting

Bilder www.google.com

Alla de som pratar om skolan vet detta, men man låtsas inte om det eller tar någon större notis om internationella undersökningar som framhåller läraruppdraget och möjligheterna, och hindren för att genomföra detta. Man kan inte heller ta in "vem som helst" i skolan och kalla denne lärare och tro att man "lyfter" skolan. Vad som behövs är legitimerade personer inom alla de yrken som täcker hela skoldagen.

Nu är det ingen som tror att skolhuvudmännen är "dumma i huvudet". Dessa kalkylerar över de medel som man minst behöver släppa till skolan, kan vi förstå. Sanningen är att de medel man skulle behöva avsätta för att höja lönerna för alla lärare blir avsevärda belopp.

Detta vet man, därför denna indelning av dåliga och bra lärare, ja dåliga säger man inte, men man menar ändå detta. Poängen med detta är att de lärare som inte blir förstelärare, eller får stå tillbaka i lärarlyftet, ska känna sig dåliga, menar jag, och hållas tillgodo med de smulor de får.

Allt blir ett enda stort rävspel, där taktiken går ut på att bara prata och förlänga tiden så länge det går innan vi når vägs ände. Jag menar att vi nu är uppe i tider av 10 - 15 år innan vi kan återta den skola vi hade. Under förutsättning att lönerna anses anständiga av lärarna och de blivande lärarna. Vi har inte bara brist på nya lärare, vi har pensionsavgångarna också, så liknelsen att äta "korven" i båda ändarna visar problemet. 

Jag ser problemet och tiden framför mig, en liten kärna av legitimerade lärare och resten som obehöriga personer som måste ha handledning för att på något sätt "fylla ut skorna" som de utbildade lärarna skulle ha haft.  För inte var väl  "Lärarlyftet" till för att lyfta bort så många legitimerade lärare som möjligt ur skolan?