Då var det dags igen!

Nu börjar valdebatten så smått och skolan är som vanligt på tapeten. Vi som följt debatten märker som vanligt överbudstaktiken som partierna har, detta val som alla tidigare val. Det som är det sorgliga är att man inte behöver hålla några löften alls. Jag skulle nog ibland ta ordet lögner i min mun, när det gäller dessa löften för skolan.

"Flera av dessa förslag verkar vara mer spelpolitiska drag än seriösa förslag till förbättringar inom skolområdet. Här handlar det mer om att partierna inte ska kunna anklagas för att inte ta skolfrågor på allvar, att de kastar fram förslag som lockar röster genom att vara slagkraftiga och enkla slagord, samt att de försöker utmanövrera varandra från toppositionen vad gäller att vara ”sträng” och konservativ i skolfrågor" (Gunnlaugur Magnússon, lektor i didaktik vid Mälardalens högskola 2018).

Som vanligt kommer man med svepande lösningar på skolans problem, med ett utifrånperspektiv. Det är lätt att se att någon djupare pedagogisk insikt har man inte. Då man ofta saknar insikten om skolans inre kärna, så faller dessa generella förslag platt till marken. Jag skulle till och med säga att de oftast  verkar oförstående att förslagen inte går att genomföra. De hade ju tänkt så noga.

Bilder www.google.com

"Medvetenheten om det egna politiska ansvaret verkar också sällsynt bland partier av alla olika färger. Det vore klädsamt om partierna skulle vara beredda att fråga de som har kunskaper om skolans dagliga verksamhet, nämligen lärare och rektorer, vilka problem de ser som mest akuta att lösa och vilka förslag de skulle ha på lösningar." (Gunnlaugur Magnússon 2018)

Att som politiker är det helt ofarligt att tillgripa denna överbudstaktik, då vi väljare vet att nästan inget av det man förslår ser dagens ljus efter valet. Någon gång måste vi väljare sätta ner foten och kräva att man verkställer vad man lovat.

"Medvetenheten om det egna politiska ansvaret verkar också sällsynt bland partier av alla olika färger. Det vore klädsamt om partierna skulle vara beredda att fråga de som har kunskaper om skolans dagliga verksamhet, nämligen lärare och rektorer, vilka problem de ser som mest akuta att lösa och vilka förslag de skulle ha på lösningar".(Gunnlaugur Magnússon 2018)

Våra poliser är i precis samma sits som lärarna, med den stora skillnaden att i polisyrket kan man inte sätta in vikarier och låtsas om att dess inte har någon polisutbildning. Där är det lättare att komma till en lösning.

När det gäller val är det inte så noga verkar det, för skolas del, trots att man högljutt hävdar motsatsen..När det gäller våra elever kan man skjuta problemet framför sig. Så småningom kommer bland annat PISA-undersökningarna att  visa på att man misslyckats. Metoden att "stoppa huvudet i sanden" fungerar inte när det gäller skolan och utbildning.
Då verkar man ändå i många fall vara helt oförstående över resultaten. Detta hade vi ingen aaaaning om, hör man då ofta! Hur har detta gått till?

Som lärare är man luttrad när man hör överbudstaktiken, då resultatet troligen inte en ens "bidde en tumme" denna gång heller.