Debatten om skolan

Debatten om skola böljar ständigt och jämt genom att den som känner sig manad lämnar sin personliga åsikter och också åsikter från sin profession. Underförstått tror sig skribenten ofta ha lösningen på skolans problem.

Johannes Westberg och Johan Prytz. har skrivit ett  debattinlägg iSvenska Dagbladet den 19 januari."Ständigt dessa floskler om postmodernism, flum och katederundervisning, vilka saknar all den precision som ett intellektuellt samtal förutsätter. Ständigt denna tanke om att skolan var bättre förr i ett alltid lika oklart angivet förflutet, och ständigt denna tankefigur om en kris som låser fast debattörernas tankar vid ett hastigt skeende som plötsligt drabbat oss, som om skolan inte ansetts befinna sig en nästintill ständig kris. Ständigt dessa språkvetare, naturvetare, medicinare och filosofer som kategoriskt uttalar sig om ett forskningsområde som de själva knappt deltar i".

Bilder www.google.com

I ovanstående citat beskriver, den handlingsförlamning som utmärker debatten. Ständigt och jämt blickar man tillbaka med rosenskimrande ögon på något man kallar den "gamla" skolan då man lärde sig och det var ordning och reda. Vilken skola man menar verkar vara mindre viktigt?  Man glömmer bort att man tittar med "nutidens" ögon mot något som man tror existerade. Skolan var då liksom nu ingen homogen organisation som hade samsyn och likartade resultat.

Går man bar tillbaka 50 år så hade dåtidens elever i gemen inte rest runt världen, inte heller hade man tillgång till en egen telefon. En och annan räknedosa hade sett dagens ljus i skolan och "kunskap" inhämtades i skolböcker, TV-program och filmer. Många gånger var det svårt att söka sig utanför dessa för att vidga sin kunskap.

"Den kanske farligaste föreställningen, som tyvärr är kännetecknande för stora delar av dagens skoldebatt, handlar om att politiska och pedagogiska idéer uttryckta i utredningar och läroplaner styr skolväsendet helt i linje med dessa idéer. Förvisso en gammal föreställning som genomsyrade skolhistorisk forskning under 1900-talets första hälft". (Johannes Westberg och Johan Prytz 2018).

De politiska tvära kasten när det gäller skolan tillför inte skolan någonting. De ständiga uppbrotten där man menar att deras "nollställningsiver" är skadlig för skolan, trots att man driver sin politiska frågor med kraft. Problemet är att man först skaffar sig en föreställningsvärld för skolan och därefter försöker passa in skolan i denna. Med denna politiska iver som man uttrycker behöver ingen veteskaplig förankring och inte några sanningar. Det räcker med antaganden och upplevelser.

"För att lösa grundskolans komplexa utmaningar måste vi motverka en infantilisering av skoldebatten. Man kan inte fortsätta att spotta ur sig plattityder om flum och kunskapssyn, utan vi måste ta tag i konkreta (och ofta politiskt laddade) systemfrågor som handlar om allt från statens, kommunernas och marknadens roller, till mer specifika frågor rörande frågor om lärarlegitimation, arbetsmiljö, läraryrkets popularitet och läromedelsproduktion. Dessa problem löses inte av att politiker enas om en aldrig så fin kunskapssyn". (Johannes Westberg och Johan Prytz 2018).