Återpublicering
Skolan som institution har uppdraget att möjliggöra för alla elever att lyckas i skolan genom att de kunskaper man skaffat sig leder till ett fortsatt kunskapssökande. Om skolan ska kunna fullfölja sitt uppdrag, att genom egen kraft, skapa dessa möjligheter, så skulle föräldrarnas utbildningsnivå inte behöva ha så stor inverkan på enskilda elevers resultat.
"Föräldrarnas utbildningsnivå är den enskilt viktigaste faktorn för hur eleverna lyckas i grundskolan. En genomsnittselev med högskoleutbildade föräldrar får toppbetyg medan en elev med föräldrar som har grundskola eller motsvarande inte blir godkänd i alla ämnen" (Sten Stensson 2016).
Om det förhåller sig så här, så måste man konstatera att skolan inte fyller sin uppgift. Att elever behöver hjälp och kanske undervisning hemma för att lyckas, blir det ultimata tecknet på skolans bristande kvalitet och möjligheter.
"I första hand missgynnar skolpolitiken elever med lågutbildade föräldrar. För den elevgruppen har skolans kompensatoriska förmåga drastiskt försämrats sedan 1990-talet när skolan marknadsutsattes och betydelsen av föräldrarnas utbildningsbakgrund har ökat". (Sten Stensson 2016)
Samma tecken på skolans oförmåga att vara kompensatorisk, drabbar förstås då elever med föräldrar med låg utbildningsnivå. Här finns det stora problemet, då elever till dessa inte alltid kan få den hjälp de behöver hemma för att nå goda skolresultat. För dessa elever är skolan då den enda möjligheten som kan råda bot på detta problem. Men om skolan misslyckas här måste man försöka se nya lösningar på problemet.
Undervisning på två nivåer
Grundproblemet, som jag ser det, är den gamla traditionella skolan med "en klass och en undervisande lärare", på de lägre stadierna en klasslärare och på de högre en ämneslärare i de olika ämnena. Detta ger följdproblemet att undervisning sker på två nivåer, en kollektiv gruppnivå och den individuella nivån.
Olika förutsättningar ger vilka möjligheter en skola har, som klasstorlekar, brist på utbildade lärare och det undervisningsklimat och förväntningar som finns på skolorna. För att en lärare ska kunna lyckas i sitt arbeta så måste man kunna se genom gruppnivån ner till den enskilde eleven.
Mycket av undervisningen sker på gruppnivån, där man underförstått ser gruppen som en homogen grupp i den traditionella skolan. Alla lärare vet att det inte är så, men tvingas ofta att acceptera detta för att kunna genomföra undervisningen. I praktiken blir det en blandning av gruppnivå och den individuella nivån. Erfarenhetsmässigt vet jag att man bara som lärare hinner hjälpa några få på individnivån vid varje undervisningstillfälle, genom "korta nedslag".
Ofta är enda möjligheten för läraren att hjälpa flera på individnivån under längre tid, är att skapa undervisningssituationer där de flesta elever klara att individuellt söka kunskap. Om man kan använda flexibla grupper, vara flera lärare så ökar möjligheterna för de elever som behöver stöd i undervisningssituationerna att lyckas förstås.Lättare sagt än gjort i dessa lärarbristtider.
Forskningen och undersökningarna om skolan visar att resultatet av studierna är långt från optimala. Att då år efter år "traska på" i ullstrumporna med skygglappar, det blir ingen framkomlig väg. Skolan måste organiseras om i grunden och göra sig av med det traditionella oket om man ska kunna sikta mot "trätopparna", anser jag.
"Föräldrarnas utbildningsnivå är den enskilt viktigaste faktorn för hur eleverna lyckas i grundskolan. En genomsnittselev med högskoleutbildade föräldrar får toppbetyg medan en elev med föräldrar som har grundskola eller motsvarande inte blir godkänd i alla ämnen" (Sten Stensson 2016).
Om det förhåller sig så här, så måste man konstatera att skolan inte fyller sin uppgift. Att elever behöver hjälp och kanske undervisning hemma för att lyckas, blir det ultimata tecknet på skolans bristande kvalitet och möjligheter.
"I första hand missgynnar skolpolitiken elever med lågutbildade föräldrar. För den elevgruppen har skolans kompensatoriska förmåga drastiskt försämrats sedan 1990-talet när skolan marknadsutsattes och betydelsen av föräldrarnas utbildningsbakgrund har ökat". (Sten Stensson 2016)
Samma tecken på skolans oförmåga att vara kompensatorisk, drabbar förstås då elever med föräldrar med låg utbildningsnivå. Här finns det stora problemet, då elever till dessa inte alltid kan få den hjälp de behöver hemma för att nå goda skolresultat. För dessa elever är skolan då den enda möjligheten som kan råda bot på detta problem. Men om skolan misslyckas här måste man försöka se nya lösningar på problemet.
Bilder www.google.com
Undervisning på två nivåer
Grundproblemet, som jag ser det, är den gamla traditionella skolan med "en klass och en undervisande lärare", på de lägre stadierna en klasslärare och på de högre en ämneslärare i de olika ämnena. Detta ger följdproblemet att undervisning sker på två nivåer, en kollektiv gruppnivå och den individuella nivån.
Olika förutsättningar ger vilka möjligheter en skola har, som klasstorlekar, brist på utbildade lärare och det undervisningsklimat och förväntningar som finns på skolorna. För att en lärare ska kunna lyckas i sitt arbeta så måste man kunna se genom gruppnivån ner till den enskilde eleven.
Mycket av undervisningen sker på gruppnivån, där man underförstått ser gruppen som en homogen grupp i den traditionella skolan. Alla lärare vet att det inte är så, men tvingas ofta att acceptera detta för att kunna genomföra undervisningen. I praktiken blir det en blandning av gruppnivå och den individuella nivån. Erfarenhetsmässigt vet jag att man bara som lärare hinner hjälpa några få på individnivån vid varje undervisningstillfälle, genom "korta nedslag".
Ofta är enda möjligheten för läraren att hjälpa flera på individnivån under längre tid, är att skapa undervisningssituationer där de flesta elever klara att individuellt söka kunskap. Om man kan använda flexibla grupper, vara flera lärare så ökar möjligheterna för de elever som behöver stöd i undervisningssituationerna att lyckas förstås.Lättare sagt än gjort i dessa lärarbristtider.
Forskningen och undersökningarna om skolan visar att resultatet av studierna är långt från optimala. Att då år efter år "traska på" i ullstrumporna med skygglappar, det blir ingen framkomlig väg. Skolan måste organiseras om i grunden och göra sig av med det traditionella oket om man ska kunna sikta mot "trätopparna", anser jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.