Måste eleverna gå i skola hemma för att "klara" skolan?

Återpublicering
(Från 2016)

Måste eleverna gå i skola hemma för att klara skolan? Egentligen är frågan absurd? I stället ska frågan ställas; varför har vi inte en skola för alla på lika villkor?

Det grundläggande frågan blir förstås varför skolan inte kan sköta ett av sina viktigaste uppdrag? Att vara kompensatorisk. Det är egentligen här man ska sätta in analysen på skolan som institution. Om skolan inte kan fullfölja sitt uppdrag, varför har vi då en obligatorisk skola, kan man undra?

Bilder www.google.com

"Varannan lärare i gymnasieskolan och var tredje lärare i grundskolan saknar behörighet i de ämnen de undervisar i. Det visar Skolverkets nya statistik som också går att se kommun för kommun. Det är första gången det finns en detaljerad bild av lärares behörighet och läget är alarmerande". (Skolverket 2014)

Säkert inverkar ovanstående på skolans effektivitet, men det är förstås inte hela sanningen. En stor del av lärarkåren har även undanhållits kompletterande individuell kompetensutveckling inom sina ämnesområden sedan skolan kommunaliserades, vilket beskrivs av flera forskare.(Källa: Elisabet Rufhe, sammanfattning av SOU 2014:5.) Läraravtalen föreskriver kvalitativ fortbildning, alltså inga återkommande sammandragningar för all skolpersonal för att lyssna på ett "allmänt" föredrag, som nu är alltför vanligt.

Det finns en "vanlig" föreställning i samhället att en utbildad lärare inte behöver lära sig något mer.
"Läraren kan ha papper på att hen en gång inhämtat och tenterat av kunskaper i ett visst ämne. Kunskaperna är hämtade ur det då befintliga kunskapsberget. De är inte särskilt relaterade till vad eleverna behöver kunna i den framtid som blir deras. Vad papperet inte säger är hur mycket av det inlärda som inte längre är aktuellt och hur mycket av det som är glömt". (Per Acke Orstadius 2015)

Alla legitimerade lärare måste genomgå löpande kompetensutbildning för att följa tiden, vilket nog står klart för de flesta. Det blir det som motverkar synen på att en lärare är utbildad för all framtid som man kan förstå av hur bl. a politiker uttalar sig. En legitimation är bara en "ögonblicksbild" har någon klok person myntat. Att hävda att lärare är utbildade för alltid är i högsta grad en ekonomisk vinst för skolhuvudmännen. Ekonomin avspeglas också i att man bara ger några få lönelyft, för att visa "handlingskraft".

Man känner redan vägarna
Så länge vi har en stor del obehöriga personer i skolan som finns i klassrummen har vi ett problem. Utmärkande för en del av dessa är att de saknar pedagogisk högskoleutbildning och ibland också ämneskunskaperna. Detta problem måste man göra något åt under tiden de behövs, kanske genom någon form av mentorsystem och "ämnesstöd". Det kan tyckas vara bortkastat att "utbilda" korttidsanställda obehöriga personer, men alla bäckar små, kan göra skillnad för eleverna och uppmuntra dessa personer till att söka lärarutbildningarna. 

"Det är viktigt att lärare och skolledare ges möjlighet att utvecklas i professionsutövningen under yrkeslivet. Det behöver säkerställas att alla rektorer och lärare får möjlighet till en
organiserad kompetensutveckling" (Skolkommissionen SOU 2016:38).

Varför förstärks problemen?
Lärare med lärarutbildning som undervisar i ämnen som de ej har behörighet för är också ett problem. Problemet har förstärkts genom att man griper efter halmstrån för att få anställa legitimerade lärare med pedagogisk högskoleexamen. Bättre en utbildad lärare med "fel" ämneskompetens än en obehörig person, har jag förstått att man tänker.

Jag menar att om inte skolan kan vara kompensatorisk så är det ju förklaringen till flera följdproblem, som att t ex ett antal elever inte når målen. Att hurra över "symptomen", bättre skolresultat, tjänar i längden inte något till om man inte åtgärdar grundproblemet. Risken är stor att resultaten kan falla tillbaka om man "blundar" för verkligheten.