Är uttryck som ordning, studiero och trygghet "glasklara och entydiga"?

Vi alla har i tidningar och i andra media kunnat läsa och se om rättsfall som rört bland annat tryggheten och ordning på skolor. Hur man ser på ordning och trygghet regleras i skollagen. (Ordning endast i betydelsen ordningsregler). I Skollagen  2010:900  kan vi utläsa att det finns disciplinmöjligheter, som regleras där, men som, jag menar, kan tolkas olika beroende på skolans praxis, personliga antaganden mm

"Det ska finnas ordningsregler på alla skolor och på fritidshemmet. Ordningsreglerna ska tas fram tillsammans med eleverna och följas upp. Här finns svar på de vanligaste frågorna om vad som gäller kring trygghet, studiero och disciplinära åtgärder". (Skolverket, Skollagen kap 5)

Vem har ansvaret för studiemiljön i skolan?

"Det är skolans, och ytterst rektorns, ansvar att skapa trygghet och studiero i skolan. Utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero". (Skolverket, Skollagen kap 5)

Bilder www.google.com

Tolkningen?
Ett problem är alltid när vaga begrepp används, som studiero, trygghet, ordning m fl. Ord som ordning och studiero är ju abstrakta ord som kan innehålla mycket. T ex studiero behöver inte betyda absolut tystnad som ett exempel, utan måste bedömas inom den verksamhet man bedriver ex grupparbete eller något annat.

Men det konstateras att det är skolans, och ytterst rektorns, ansvar att skapa trygghet och studiero i skolan. Att rektor har ansvaret står klart, men det abstrakta ordet skolans ansvar blir inte klargörande. Är det skolbyggnaden? Skolhuvudmännen? Varför då inte skriva ut skolans personal i stället för det abstrakta "skolan" när man ändå pekar ut rektor?

Under uttrycket "skolans", ser inte personalen alltid sitt personliga ansvar uttalat, menar jag, även om det finns disciplinära åtgärder beskrivna för t ex lärarna och deras arbete. Men i övrigt hur ser personalen på sitt avdelade ansvar och vad innebär det? Finns någon beskrivning på skolorna vem som gör vad? Vem ska t. ex ingripa enligt lagen?

Visst finns det en allmän föreställning om hur ordning och trygghet bör vara i skolan. I flera fall har man inte lagligt stöd för det allmänna tyckandet. Dessa ramar regleras i Skollagen 2010:900, 5 kap 6§. När det gäller att omhänderta föremål regleras detta i kap 5 22 §

Omhändertagande av föremål
22 §   Rektorn eller en lärare får från en elev omhänderta föremål som används på ett sätt som är störande för utbildningen eller som kan utgöra en fara för säkerheten i denna. Rektorn får inte uppdra åt någon annan att fatta beslut enligt första stycket.

Ett frågetecken blir förstås alltid vikarier och obehöriga personer, som kanske bara har en ytlig instruktion eller ingen alls om lärarens lagliga skyldigheter. Min erfarenhet är att dessa ofta "lämnas i sticket" när det gäller dessa frågor. Vi människor handlar efter den kunskap vi har. Vet man inget, så gör man inget, brukar man säga.

Vad är disciplinära åtgärder och vilka disciplinära

åtgärder regleras i skollagen?

"De disciplinära åtgärderna ska inte användas för att straffa eleverna utan tanken är att de ska leda till ett ändrat beteende så att arbetssituationen blir bättre för eleven och alla andra på skolan". (Skolverket, Skollagen 5 kap 6§)

"De disciplinära åtgärder som regleras i skollagen är omhändertagande av föremål, utvisning, kvarsittning, omplacering och avstängning. Skolan får bara använda en disciplinär åtgärd om den står i rimlig proportion till sitt syfte och övriga omständigheter. De åtgärder som vidtas får inte inskränka en elevs rätt till utbildning. När det gäller underåriga elever måste utgångspunkten också vara att åtgärden vidtas med hänsyn till barnets bästa".(Skolverket, Skollagen 5 kap 6§)

Tolkning

Disciplinära åtgärder är inget straff anser Skolverket i sin tolkning. Detta är förstås en tolkningsfråga eftersom vi har skolplikt i landet, vilket gör att eleven inte har någon annan möjlighet inom denna plikt. Elevens upplevelser kan man förstås inte styra, så straff ligger säkert nära till hands.

Man säger också att en disciplinär åtgärd ska stå i rimlig proportion till sitt syfte och övriga omständigheter. Lagtexter använder ofta uttrycket "rimlig proportion" eller "rimligt tvivel", vilket är en tolkningsfråga inför straffansvar. I och med dessa abstrakta uttryck så är lärarna ute på "hal is" när det gäller ingripande, menar jag

Uttrycket "övriga omständigheter" är också abstrakt och kommer att bedömas i efterhand när något inträffat. Även här kan det ligga till grund för straffansvar för den enskilde läraren, upplever jag.

Man har också tolkningen "får inte inskränka en elevs rätt till utbildning". Motsättning i detta inträffar om en elev utvisas från en lektion. Då inskränks eleven från utbildningen under tiden man  t ex är utvisad. Vad menas egentligen med skrivningen?

Lärarna har dock lite vägledning. En lärare får under vissa förutsättningar visa ut en elev från undervisningslokalen för resten av lektionen. Det får läraren göra om eleven stör undervisningen eller på annat sätt uppträder olämpligt och inte slutar med det när läraren säger till. Det kan till exempel vara att eleven uppträder stökigt och stör ordningen.

Även här används uttrycket "under vissa förutsättningar" som i grunden är tolkningsbart. Här  får man dock lite mera ledning av några exempel. När olika händelser inträffar i skolan, så ställer sig allmänheten ofta en fråga "varför gjorde man inget"? "Såg inte lärarna"?

Abstrakta ord och underförstådda meningar blir hinder

Om det finns stort tolkningsutrymme och vaga råd kan det innebära att lärare inte ingriper när situationer uppstår. Det kan vara rädsla för att göra fel, att bli anmäld, "hamna i tidningen", förlora jobbet, förlora legitimationen detta då gränserna inte är tydliga.

Otydligheter och osynliga gränser, menar jag, kan i praktiken indirekt hindra t ex lärare att agera. Detta skrivet som ett allmänmänskligt tolkning för alla som har olika grader av makt och där igenom också strikta skyldigheter att fullgöra dessa på ett oklanderligt sätt inom lagens ram. Om man inte ser dessa gränser, kan tveksamheter uppstå, exempel de som jag tagit upp ovan.

Så länge otydligheter råder i skolans styrdokument får man utrymme för personliga tolkningar och tvivel. Detta är syftet med detta inlägg. Uttryck som "skolans ansvar"," rimliga proportioner", "övriga omständigheter" så kan man få andra tolkningar än det lagen säger. På klass. och elevgruppsnivån är det ju personer som verkar, "inte skolan". Dessa har i lagens ögon ansvaret i uppkomna situationer som tjänstemän och vuxna.

Inte lärarnas fel att saker är oklara
 Inget klander ska uttalas om lärarna i dessa frågor, då jag menar att det är lagstiftaren och skolhuvudmännen som behöver vara tydligare med vad som egentligen menas. Säkert finns det många lärare som har samma funderingar som jag om "ordning" och "trygghet" mm och var gränserna går för dessa. "Ordning" blir förstås ändå svårare, då olika lärare har olika föreställningar och tillämpar dessa i sin klass/klasser, enligt sin tolkning.

Dock används ordet "ordning" i skollagen endast i sammanhanget ordningsregler. Min uppfattning är att ordet lätt riskeras att jämställs med hur det varit historiskt på detta område, så man undviker att trycka på det. Tryggheten är lättare att gränssätta då man ska motverka, våld, kränkande behandling, rasism mm. Som komplement till Skollagen har Skolverket givit ut tolkade råd och riktlinjer, som är tänkta att klargöra.

Ordet "studiero" finns i en rubrik i kap 5 (Trygghet och studiero). Ordet studiero har upphöjts att vara i paritet tillsammans med ordning och trygghet, men är ett i högsta grad relativt ord.. Från början uppfattades ordet "studiero" som ett uttryck i den politiska skoldebatten. Om man ska vara noga så hamnar studiero under rubriken ordningsregler och kan där få innehåll, enligt mitt sätt att se. I skollagen finns ingen förklaring och definition för detta ord.