Man satsar bara på "äpplen" när det viktiga är "päronen"

Detta inlägg handlar även det om oförmåga att se de verkliga problemen för skolan. Skolkommissionen SOU 2017:35 har listat upp ett antal brister för svensk skola som har inverkan på resultatet. Den som läser listan nedan ser direkt att huvuddelen av punkterna ligger långt över lärarnas ansvarsområden.

Åtgärder på lärarnivån i nuläget?
Den som analyserar den efterföljande listan ser att de flesta punkter handlar om organisation och administration. Vilka områden vill man då politiskt satsa på nu när man vill förändra skolan till förmån för skolresultaten? Man vill införa en 10 årig grundskola, man vill ändra kursplaner och man vill satsa på utvärdering och betygssystemet. Alla dessa delar hamnar på lärarnivån

Om man tittar på mitt tidigare liknelse med trädgårdsmästarens ögon, en liknelse som är klargörande.

Man lägger för skolan administrativt arbete på att välja material och dimension för "trädgårdsslangen", men man förbiser vilken möjlighet vattnet har att rinna igenom slangen, dvs lärarnas möjligheter att undervisa.

Bilder www.google.com

Skolkommissionens analys av problem i skolan
# Sviktande kapacitet och ansvarstagande hos många skolhuvudmän
# För svag kompensatorisk resursfördelning
# Otillräcklig kompetensförsörjning till lärar- och skolledaryrkena och bristande förutsättningar för professionsutveckling
#  Brister i resultatinformation som försvårar kvalitetsarbetet
# Skolsegregation som leder till kvalitetsskillnader mellan skolor
# Splittrad och över tid oenig nationell styrning av skolan
# Problem i lärandemiljön

Insatser på fel nivå enligt skolkommissionen
Vill man komma någon vart i skolutvecklingsarbetet, så måste man satsa på helt annat än lärarnas ansvarsområden.

# Nationellt ansvar för resultatinformation behöver tydliggöras
- lärarutbildningen måste reformeras.
- Kompetensutvecklingen för lärare och skolledare har stora brister
- skolsegregationen måste tas på allvar
- den nationella styrningen måste styras upp på forskningens grund. Som måste stå över partipolitiska idéer
-  Det statliga stödet till huvudmännen har varit och är splittrat och otillräckligt

# Brister hos skolhuvudmännen behöver avhjälpas för skolans målbild och uppgift.
- bättre styrning av resurser till elever som behöver dessa
- För svag kompensatorisk resursfördelning
- tydligare resultatuppföljning. Det nationella uppföljnings- och utvärderingssystemet ger inte tillförlitlig information som speglar elevernas kunskapsutveckling.
- man behöver sammanhållen ledning och styrning
- Kompetensutvecklingen för lärare och skolledare har stora brister

# Uppdagade brister på rektorsnivån är att ägna mycket kraft till att underlätta för lärarnas undervisning i vardagen.
- aktivt stöd i vardagsarbetet, enhetligt organisationsansvar på klassnivån
- tydligare resultatuppföljning
- Problem i lärandemiljön. Både nationella och internationella undersökningar visar på problem i arbetsmiljön i skolan. Det gäller t ex sen ankomst, ogiltig frånvaro och bristande studiero under lektionerna

- Det kompensatoriska inslaget i resursfördelningen är svagt.

Problemet med äpplen och päron kan vara svårt
Om man tillsätter en Skolkommission, så måste man ta den analys denna kommer fram till på största allvar. Man måste då uttala ny ambition för att lösa skolans problem och sända ut signaler för detta.

Som jag ser det har skolan djupa administrativa och organisatoriska problem, som man vill lösa på lärarnivån, med längre skola (lärarna kan undervisa mera), nya kursplaner, (man tror sig kunna förändra vad som ska läras), ensidigt öka uppföljningen inom nya ramar (man avser att styra upp lärarnas bedömningsramar)

Skolans verkliga problem ligger på helt andra nivåer, nationellt, skolhuvudmännen och på rektorsnivån. Den nationella styrningen måste styras upp på forskningens grund, vilken måste stå över partipolitiska idéer.

Om man bortser från den partipolitiska neutrala Skolkommissionens analys och förlitar sig på partipolitiskt tyckande, då är man tillbaka på ruta ett. Inga åtgärder i världen på lärarnivån kan avhjälpa skolans verkliga problem. Vi får leva med de tvära "lappkasten", när man inriktar sig nästan uteslutande på de nedersta nivån, lärarnas ansvarsnivå, i skolsystemet - eleverna. Detta ska man göra utan de kraftfulla åtgärder som behöver göras.