Hur bedömer man förvärvad kunskap`?

Om man ser till Skolverkets skrifter, så skall enbart elevens kunskaper och färdigheter bedömas. Skolan som företeelse har ett gammat arv som ännu kan ses som ett ok.

När folkskolan infördes så hade den ett underliggande syfte i den industrialisering som då skedde. Landsbygdens befolkningen flyttade in till städerna för att arbeta i fabrikerna. För att arbeta i fabrik måste man göra flera olika saker till sin “egendom”. Från ägarna krävde man punktlighet, flit, läskunnighet och ett “moralsikt leverne”, då man skulle bo tätt i ex arbetarlängor.

Den gamla folkskolan omfattade också dessa delar. Fortfarande premieras punktlighet, flit, ordning och att man “sköter sig”. Betygen i uppförande och ordning finns inte längre i sinnevärlden, men dess ande existerar ännu outtalat i skolan om än omedvetet, menar jag..
Skolverkat har konstaterat att inte enbart bedömning av elevernas kunskaper och färdigheter görs på alla håll. Alltför ofta smyger sig skolans gamla moralarv in och där personliga egenskaper kommer in som kriterier. Man belönar andra saker än elevens kunskaper, som punktlighet, närvaro, flit och ordning också menar forskare som följt processen. Detta är i högsta grad mänskligt, och lärarens svåra delemma, att ställa sig “utanför” sig själv och vara objektiv vid bedömning av elevers skolresultat.

"Betygsättning och utfärdande av slutbetyg utgör med hänsyn till sina rättsverkningar en form av myndighetsutövning. Betygsättning innebär att läraren gör en värdering av en elevs studieresultat utifrån kursplaner och betygskriterier. Betyget ska grundas på en allsidig  bedömning av kunskaper och färdigheter hos den som betyget avser. Hur detta ska ske preciseras närmare i läroplanen för de obligatoriska skolformerna " (Lpo 94) avsnitt 2.7 Bedömning och betyg).
Det är alltså  viktigt att hålla moral, egna värderingar, flit och uppförande utanför bedömningen av elevens kunskaper och färdigheter, vilket ovanstående citat anger. Allt ska ju svara mot de nationella målen och inget annat.

Om man som betygsättare på något sätt faller för frestelsen att använda betygsättningen som korrigeringsmedel eller sanktion mot eleven, så anser jag att man hamnat långt utanför den myndighetsutövning man har ansvar för. Det finns inget stöd för detta varken i läroplaner, kursplaner eller skollag.

En mildare form av detta är om läraren använder exempelvis höstbetyget för att “visa” eleven om denne behöver förbättra sig för att få ett högre betyg. Eller att visa att eleven inte når upp till “godkänd kunskapsnivå”. Det senare ska ju meddelas mycket tidigare och i andra kanaler.

Alla elever och deras föräldrar vill ha betyg satta av kunniga och engagerade lärare står utom allt tvivel. Betyg som är satta på ett rättssäkert sätt, som ska kunna jämföras med betyg satta på andra skolor i så stor utsträckning som möjligt. Detta är det man måste sträva mot, vilket då kräver god färdighet att sätta betyg på de nationella målens grunder – en kunskap som måste förvärvas.