Skriva för livet

Nu kommer rapporter från undersökningar som visar på bristande skrivförmåga hos elever. Man har undersökt studeranden på universitet och högskolor, där allt fler visar upp svårigheter att skriva. Där kan man  få någon typ av facit på den utvecklade skrivförmågan. 

Som universitetsstuderande kommer man att skriva referat, vilket innebär att återge – dvs. referera – en skriven text eller ett muntligt föredrag. Det betyder att man ska plocka ut det mest relevanta i ursprungstexten och konstruera en ny intressant helhet utan att förändra den ursprungliga betydelsen av delarna.

Man kommer att skriva essäer, som är en relativt omfattande skriftlig uppgift som görs utgående från ett givet källmaterial och som behandlar ett givet ämne tillräckligt utförligt inom rubrikens ramar.

I en tentamen bör den studerande  ha s.k. metakognitiva färdigheter, dvs. förmåga att förstå hur du själv bearbetar information. Det inre tänkandet måste vara väl utvecklat.

Den metakognitiva upplevelsen beskrivs av John Flavell, professor vid  Stanford University Department of Psycholog som en medveten kognitiv upplevelse. Det metakognitiva vetande delar han upp i:

• Intrapersonella – Medvetenhet om det egna tänkandet 

• Interpersonella – Medvetenhet om hur andra tänker i förhållande till en själv 

• Universella – Medvetenhet om människors tänkande generellt  

 (Flavell, 1987:23). 

På högskole- och universitetsnivå måste man ha en skrivförmåga och tankeförmåga som kan möta kraven, både rent hantverksmässigt och med språklig medvetenhet baserat på just tänkandet. För att nå dit måste tidigare skolformer följa upp den grundläggande läs- och skrivförmågan och fortsätta att utveckla den över tid.

Många kritiker av skolan säger att svensk skola är för faktainriktad, den bör i stället vara mera processinriktad för att söka förklaringarna och de utvecklande tankespörsmålen.

Bilder www.google.com

Två undersökningar

Novus utförde två undersökningar för Utbildningsradions räkning.

”I den ena gjordes runt 500 intervjuer med lärare på högskolor och universitet. Nästan hälften ansåg att unga studenter har dåliga skriftliga kunskaper”.

”I den andra undersökningen svarade drygt 1 000 chefer på vad de anser om skrivförmågan hos unga anställda (personer som är 18-25 år). 12 procent hade flera gånger valt bort en kandidat på grund av dåligt skriftligt språk. 35 procent hade gjort det någon gång”. (SVT och Utbildningsradion dec 2019 och jan 2020)

När man ser uppgifter som dessa måste man fråga sig, har eleverna blivit sämre?
Jag vill påstå att de säkert inte blivit sämre, utan har väl så bra ”skolutbildning”. Var ska man då söka förklaringen till detta?

Om man ser tillbaka i historien, så går det lätt att konstatera om man läser äldre pedagogiska skrifter att skolans ämnen var ”prioritetsindelade”. Man la ner mycket kraft på att eleverna skulle läsa skriva och räkna som prio 1. Man såg dessa grundläggande färdigheter som redskap för att lära mera.

Frågan om läs-och skrivutveckling har varit uppe på tapeten tidigare. Jag minns en reporter som frågade ett skolråd på Skolverket, varför elever är sämre att läsa och skriva nu. Han svarade. ”det finns för få småskollärare kvar i tjänst”

”Det är viktigt att skolan skapar goda förutsättningar och möjligheter för alla elevers läs- och skrivutveckling. Ett systematiskt förebyggande arbete, både i förskola och skola, är avgörande för barns och elevers möjligheter att lyckas. I skolan måste läs- och skrivinlärningen prioritera och få ta tid”. (Skolpedagogiska skolmyndigheten 2020)

Jag vill påstå att många lärare känner av pressen av omfånget i kursplanerna. I dagens skola anses allmänt att allt är lika viktigt, menar jag, där alla ämnen blir lika behandlade. Detta trots att färdigheter att läsa, skriva och räkna är redskapen för alla vidare studier. Om man inte prioritera dessa, så kommer eleverna att få just sämre möjligheter under hela sin skoltid.

Min erfarenhet är att läs och skrivutvecklingen över tid, "drunknar" i den sjö av kunskapsmåsten som ställs upp. Redan på högstadiet upplever jag att det förväntas att eleven ska vara klar med sin grundläggande  läs- och skrivutveckling. Om den inte tränas är risken stor att den inte utvecklas.

Läs och skrivutveckling

”Den viktigaste faktorn för hur elevers läsande och skrivande utvecklas är lärares kompetens, förhållningssätt och kunskap om olika metoder. Det är viktigt att kunna bedöma var eleven befinner sig i sin läs- och skrivutveckling. (Skolpedagogiska skolmyndigheten 2020)

Jag har haft förmånen att arbete med kollegor som utbildat sig till småskollärare och sett deras kunskap och metoder att hjälpa alla eleverna i sin läs- och skrivutveckling. De senare lärarutbildningarna, har, menar jag,  inte lagt ner denna omsorg i dessa färdigheter.  Detta är lite generaliserande det medger jag. Jag vet att man inte ska dra alla lärare över en kam, men de liksom jag är förstås färgade av sin utbildning.

En lärarröst

"Jag tycker att vi sviker väldigt många ungdomar. Om vi kunde lära våra ungdomar och barn att läsa och skriva förr borde vi kunna göra det i dag. Vi har ju facit, vi vet hur man gjorde när svensk skola var bra", säger Filippa Mannerheim, debattör och gymnasielärare i svenska och historia 2020)

Hon säger vidare
"Att elever skriver mindre för hand, och mer på datorer som automatiskt korrigerar stavfel, får helt klart konsekvenser för deras inlärning", (Filippa Mannerheim).

Läs och skrivutveckling i alla ämnen

Om man ska se översiktligt på färdigheterna i läs- och skrivinlärning så bör dessa fortgå genom hela grundskolan och gymnasieskolan, anser jag. Jag vet att lärare har ambitionen ätt försöka nå detta mål, men omfånget av det som ska förmedlas motverkar detta. Det har flera kollegor uttryckt till mig.

När jag tittar i backspegeln så menar jag att mycket kunskap och beprövad erfarenhet har genom åren förlorats. Det är inte lärarnas ”fel” utan tidsandan och mängden stoff och utbildningens uppläggning som ska förmedlas,som är delar i resultatet, upplever jag. Här finns säkert en del av förklaringen.

Ska man ta till en liknelse, så skulle ingen komma på att bygga färdigt taket på ett hus utan att det finns en grund och ett ”ramverk” under. Att "kasta sig in" i texter som man inte kan tillgodogöra sig, än mera försöka förklara i skrift blir då förödande.

Nya svenskar

Många har framhållet att gruppen nyanlända barn/elever är i riskzonen för att hamna utanför ”samhället” utan verktygen att kunna studera och senare att skaffa sig ett arbete. Här finns stora risker vilket man framhåller i unga kriminellas vardag.

Så egentligen är färdigheter i läsning, skrivning och räkning, de allra viktigaste färdigheterna för ett samhälle i utveckling, detta bör vara alla lärares ansvar under hela skoltiden, inte bara för svensklärarna.