Återpublicering
Har vi den skola vi förtjänar i Sverige? Den frågan har jag ställt mig allt oftare under 2000-talet. Dagens skola skall vara en plats för alla elever oberoende av förutsättningar, begåvning och social bakgrund mm.
Den ska dessutom möta alla elever på ett demokratiskt och positivt pedagogiskt sätt som unika individer och ta tillvara den enskilde elevens resurser och behov. Skolan är numera målstyrd med läroplaner, kursplaner, betygskriterier och föreskrifter som ska hjälpa till med detta.. Så långt är allt väl men ......
Tyvärr finns det ett glapp, upplever jag, mellan den politiska synen på skolan och skolans inre liv och verklighet. Detta har kommit i dagen på ett ganska tydligt sätt genom Skolverkets och Skolinspektionens inspektioner, eller har det det? Man granskar den svenska skolan för att se om den uppfyller de "krav" som läroplaner och kursplaner föreskriver.
I tider av ekonomiska svårigheter vet vi alla att våra kommuner inte har pengar för att satsa på skolan på ett optimalt sätt. Detta är den krassa verkligheten trots detta fortsätter man att inspektera skolan och komma med förelägganden. Till vilken nytta då kan man fråga sig, när man från början anar tillståndet?
Det blir lite som sagan om "kejsarens nya kläder", där alla visste hur det förhöll sig, men ingen sa som det var. Är inte skolans "problem" något åt det hållet. Vi vet vad som behövs, men ingen från centralt håll är beredd att göra de insatser som behövs. I ett litet land som vårt har vi bara ett val, vi måste försöka vara "bättre" än våra konkurrenter för att överleva som en välmående nation.
Den ska dessutom möta alla elever på ett demokratiskt och positivt pedagogiskt sätt som unika individer och ta tillvara den enskilde elevens resurser och behov. Skolan är numera målstyrd med läroplaner, kursplaner, betygskriterier och föreskrifter som ska hjälpa till med detta.. Så långt är allt väl men ......
Tyvärr finns det ett glapp, upplever jag, mellan den politiska synen på skolan och skolans inre liv och verklighet. Detta har kommit i dagen på ett ganska tydligt sätt genom Skolverkets och Skolinspektionens inspektioner, eller har det det? Man granskar den svenska skolan för att se om den uppfyller de "krav" som läroplaner och kursplaner föreskriver.
I tider av ekonomiska svårigheter vet vi alla att våra kommuner inte har pengar för att satsa på skolan på ett optimalt sätt. Detta är den krassa verkligheten trots detta fortsätter man att inspektera skolan och komma med förelägganden. Till vilken nytta då kan man fråga sig, när man från början anar tillståndet?
Det blir lite som sagan om "kejsarens nya kläder", där alla visste hur det förhöll sig, men ingen sa som det var. Är inte skolans "problem" något åt det hållet. Vi vet vad som behövs, men ingen från centralt håll är beredd att göra de insatser som behövs. I ett litet land som vårt har vi bara ett val, vi måste försöka vara "bättre" än våra konkurrenter för att överleva som en välmående nation.
Bilder www.google.com
Men vad händer med våra unga som går i skolan under knapphetens stjärna?
Rustar vi oss optimalt för den framtid som kommer, där allt fler länder nu matchar oss och sedan går förbi i kunskap och teknikkunnande. Inte ens i högkonjunkturen avsatte man mera medel till skolan. Detta gör mig mycket bekymrad. och frustrerad. I vilken värld lever våra rikspolitiker kan man undra?
Det genomgående felet under flera decennier har varit att man inte talat med lärarna och annan skolpersonal utan bara till dem.
:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.