Läroböcker är bra, digitala hjälpmedel är bra – men väljer man dessa till ”rätt” saker?

Jag som lärare, tycker mig ha god kunskap om datorer i skolan i praktiskt handhavande och lämplig användning för olika skolstadier. Detta kan jag säga utan att förhäva mig, tycker jag. Datorresan började 1988 och har pågått under hela min lärargärning. För att stötta min egen utveckling och förståelse, skapade en kollega och jag dataläromedel för skolan, främst då för mellanstadiet och sedan högstadiet i en förlängning. Syftet var att förtydliga och försöka få kontinuitet i användandet. Det följande är lite tankar i det historiska perspektivet. Ibland måste man stanna upp och analysera och ställa frågan, är detta rätt väg och var det en funktionell väg att gå? Finns det någon optimal fortsatt väg?

Datortekniken släpptes lös utan eftertanke – ”en historik”
Datortekniken släpptes lös utan eftertanke, vad man skulle ha den till, var lite diffust till en början. Man förstod i starten inte vad som skilde ”vanlig metodik” från datametodik. Detta ligger, menar jag ännu i fatet och hindrar ibland tanken. Grunderna var förstås de samma, men datortekniken möjliggjorde olika genvägar som ledde ”fel” om man inte förstod detta. Ett exempel ”att flytta material från internet till det egna ”datorarbetet” utan att det passerat den egna hjärnan för eftertanke”, var en tydlig trend i början. Mycket kopierat och obearbetat material kom i lärarnas händer för ”bedömning” bara genom att  materialet flyttats mellan två platser?

Bilder www.google.com

Lärare kunde lära sig själva - ingen utbildning ansågs behövas
En del saker har kunnat göras bättre så här i backspegeln. Den störstas missen man gjorde i början, menar jag, var att när man introducerade digitala hjälpmedel i skolan, utan att ge lärare möjligheter att utbilda sig. Man lämnade lärarna ensamma, i det stora hela, att själva försöka förstå och utveckla möjligheter att använda dessa i undervisningen. Man förväxlade lärarnas möjligheter med att datorerna gav kraftfulla möjlighter till användarna. Tids nog förstod man att man måste stötta lärarna med onlinekurser, där PIM blev ett exempel och olika plattformar med tips och program och pedagogisk tillämpning skapades för att stötta.

Datorerna blev ”hjälplärare” till en början
Många lärare såg möjligheten i början med digitala hjälpmedel i skolan, att använda datorerna som träningsredskap, för stavning, multiplikationstabellen, skriva ”rent” redan producerade elevarbeten, anteckna det som skrevs på tavlan, ja idéerna var många. Till en början sågs också datorerna som hjälpläraren som skulle ”lösa lärarproblem”. Dock ska sägas att man även måste ha skrivträning på tangentbord, då med ett lärprogram för detta från början, för att motverka ”pekfingervalsen”. Till en början sågs inte detta som viktigt av många.

Nationell ledning saknades
Att man missade från skolmyndigheterna att göra en nationell plan för digitala hjälpmedel var en stor miss som vi ännu lider av, anser jag. I många länder finns sådana planer sedan länge och visade en officiell bild av vad man minst behöver på de olika skolstadierna.. Syftet med detta var att tydliggöra vilka kunskaper elever förväntades ha inför olika stadier, så man kan hantera digitala hjälpmedel funktionellt övertid och stigande ålder, utan "uppsamlingsheat"

Ekonomi
En annan miss var den ekonomiska biten, där skolhuvudmän såg möjligheter att spara in på tryckta läromedel. När väl tiden var mogen var kommunerna snabba med att anskaffa digitala hjälpmedel, många med denna baktanke, uppfattade jag. I debatten uppstod en antingen eller debatt, som gällde tryckta läromedel mot digitala möjligheter.

Pendeln slår tillbaka
Enligt den internationella studien Pirls, där läsförmågan bland svenska fjärdeklassare har försämrats märkbart har blivit ett "utropstecken". Man söker nu med ljus och lykta efter vad som gått snett. Man tittar på mängden ”skärmarbete”, minskad mängd av tryckta läromedel. Man spekulerar över om den läs och skrivträning som beskrivs är ändamålsenlig och tillräcklig. Har lärarna som bedriver lästräning tillräckliga kunskaper? Ja ”panik har nu uppstått och ansvariga skolpolitiker reagerar och överreagerar och ska ”snabbfixa detta".

Lösning finns redan i skolan
Lösningen är som vanligt att använda böcker och dator på bästa sätt. Ofta finns inget antingen eller i skola utan både ock. Trots att jag använt datorer i min undervisning i alla år har jag, inte övergivit tryckta källor och läsgrundarbete i skolan.

Sök på internet!
Nu hörs mera sällan uttrycket ”sök på internet”, liknelsen blir förstås gå in i biblioteket och sök en bok, vilket blir att leta efter en nål i en höstack. Nu har man förstått att man måste ringa in frågan eller frågeställningen för att uppgiften ska gå att lösa för eleverna. Det år föga intressant om man får 600.000 träffar på sin sökning. Då blir man mer villrådig än man var från början.

Beprövad erfarenhet för läsning och skrivning
Flera forskare har påvisat att en stor del av problemet är att man inte utnyttjat den erfarenhetsmässiga kunskap om läs- och skrivinlärning som alltid funnit i skolan, innan datorernas inträde. Forskarna menar att vi glömt bort mycket av läsinlärningens gåta på vägen in i vår tid, vilket hjärnforskare påvisat i flera undersökningar och i nya rön. Beprövad erfarenhet har fallit tillbaka, menar jag, för att istället försöka uppfinna hjulet igen.

En erfarenhet som nu framhålls är att läsinlärningen måste få ta den tid som behövs. Det går inte att ”fuska” över, då nästan all kunskapsinhämtning i praktiken är beroende av kunskap i läsning, på ett eller annat sätt. Att inte ha tillräcklig läsförmåga hämmar ju allt skolarbete.

Läsmetoder kommer och går
Många nya läsmetoder har sett dagens ljus under resans gång, som kanske har haft andra ingångspunkter är beprövad metodik. En del har varit framgångsrika medan andra nästan glömts bort. En beprövad erfarenhet är att man inte kan ”sluta” läsa när man ”kan”. Lästräning och läsupplevelse är a och o och måste utvecklas och tas om hand. Detta vet faktiskt alla lärare, men ofta ”läggs” skoltiden på andra saker, "det som måste hinnas med". Det är kanske dags att lyssna på hjärnforskarna, de som har stort intresse för skolan, och att ta den tid som behövs för lästräningen, och där igenom ge alla elever en fair chans att utveckla sig optimalt.

När det gäller att förmedla lässtrategier är beprövad erfarenhet överlägset alla datorers möjligheter, anser jag.

 Källor

Bidegård A (2010), ”Vilka teorier och metoder använder sig lärare av när de undervisar elever i läsinlärning?”
Hansen A (2019) Vårt digitala liv stressar våra hjärnor
Ingvar D (2022) Gammellärare, kom tillbaka!

Levinsson M, Norlund A (2018) Hjärnans betydelse för undervisning och lärande
PIRLS Progress in International Reading Literacy Study
Skolverket Lässtrategier för läsning - larportalen.skolverket.se