Återpublicering
Den rapport jag refererar till här kom 2015. Det kan tyckas lite långt borta, men jag menar att den är fullt relevant 2023. Jag ser inga större tecken på att man ägnar denna en tanke på allvar. Den visar på den handlingsförlamning som råder inom skolans ansvarsområde, upplever jag. Att titta i backspegeln är ofta det bästa sättet att göra en analys genom att titta vad som hänt i mellanperioden mellan en rapport och utfallet av den till dags datum.
På Skolverket fördjupar man sig i stället, att ändra språket och en del moment i kursplanerna och uppdatera läroplanen om t ex våld i skolan. Det blir i OECD-perspektivet bara lite kosmetiska ändringar, som jag menar, inte på långa vägar gör något djupare avtryck, i de problem som OECD påvisar, att den svenska skolan har. Inledningsvis säger man i OECD-rapporten:
”Kvaliteten på lärarna måste höjas, liksom yrkets status. Lärarutbildningen borde centraliseras och kraven på blivande lärarstudenter öka. Och klyftorna mellan skolor och kommuner måste minska”. (OECD 2015)
Det är några av OECD:s slutsatser efter att ha analyserat den svenska skolan. Allt som OECD kom fram till i sin rapport 2015 är fullt gångbara även i dag. Vi känner alla igen skrivningarna, men vi har inte sett några ansatser att åtgärda, menar jag.
Byta erfarenheter på "klassrumsgolvet"
OECD har i sin analys sett att svenska lärare och rektorer besöker kollegors klassrum för att observera undervisningen mer sällan än lärare och rektorer i andra länder.
– ”I Sverige arbetar lärare isolerat och mindre tillsammans, de utbyter mindre erfarenheter. Att skapa en miljö där lärare kan lära av varandra och utvecklas tillsammans är viktigt för att känna tillfredsställelse”, sa Andreas Schleicher OECD.
Arbetslag?
Många försök har gjorts att arbeta i arbetslag, ge möjligheter till samarbete mellan lärare. Ofta slutar alltsammans med att man sitter tillsammans utan att egentligen arbeta tillsammans. Var och en sköter sitt, men man kan få fördelar i praktiska ting med lektionsutkast, arbetsuppgifter mm. Men slutsatsen blir att varje klasslärare fortfarande oftast ensam sköter "sin klass.
Sedan händer ingenting med löneutvecklingen
När det gäller lärarlönerna så konstaterar OECD att ingångslönen i Sverige ligger på ungefär samma nivå som OECD-snittet. Problemet är dock att det sedan inte händer så mycket. Löneutvecklingen är för dålig, det finns för så karriärsteg och löneskillnaderna är för små, menar OECD.
Stärka likvärdigheten
OECD framhåller att man måste stärka likvärdigheten och kvaliteten genom hela skolsystemet, så att skillnaderna mellan skolor och kommuner minskar. Stödet till elever med annat modersmål än svenska måste göras likvärdigt över hela landet och det fria skolvalet behöver göras mer likvärdigt så att alla familjer kan göra medvetna val.
- Att det är kommuner och huvudmän som ansvarar för lärarnas vidareutbildning menar OECD är ett problem, eftersom det är svårare för små kommuner att satsa pengar på fortbildning och delta i projekt än för stora.
- OECD lyfter också upp den svenska lärarutbildningen som ett problem och pekar på att den är så decentraliserad. De uppmanar Sverige att centralisera utbildningen och att ställa mycket högre krav på blivande lärarstudenter.
- OECD föreslår också att Skolinspektionens roll ska stärkas, så att de kan arbeta tillsammans med skolor och implementera förbättringar.
- Ytterligare en aspekt som gynnar undervisningskvaliteten är enligt rapporten kollegialt lärande – en metod som svenska lärare och rektorer utnyttjar i mycket mindre utsträckning än andra länder.
Ovanstående punkter har diskuterats genom åren och krav på ny lärarutbildning har rests ett antal gånger. Likaså att man utbildar lärare på så många ställen egentligen utan kontakt med övriga lärosäten år en brist. Lokala "sedvänjor" och lokalt tyckande får för stor plats, anser jag.
Styrningsproblem
Den svenska skolan har styrningsproblem, rapporterar OECD. Enlig rapporten läggs förvisso mycket pengar på skolan – men frågan är om de används rätt. Nyligen konstaterade dessutom Lärarnas Riksförbund visar i undersökningen ”Pengar i sjön”, att 36 procent av statens riktade pengar inte används till ämnade syfte. Hur ska man säkra att pengarna används som de ska? (Se också LR-skriften "Pengarna i sjön")
I genomsnitt försvinner alltså minst 329 miljoner kronor om året som skulle gått till satsningar på lärares löner och fortbildning. Andra rapporter gör också gällande att det inte finns skäl att tro att det generellt ser bättre ut avseende resterande 37 statsbidrag som är sökbara i dagsläget. (LR i skriften Pengarna i sjön)
”Det behövs ett större nationellt ansvar för skolan. Det bekräftade OECD i sin granskning i dag. Jag kommer själv att lyfta frågan om statens styrning, finansiering och ansvar inom Skolkommissionen. Det är dags att lyfta den våta filt som ligger över denna fråga”, kommenterar Bo Jansson LR (2015-2017)
En kommentar
Jag kan konstatera att den OECD-rapport (2015) kunde lika väl ha skrivits i dag. De problem och svårigheter som den svenska skolan har verkar vara statiska och konserverade genom tiden, då de fortfarande kvarstår 2022. Vill man ändra? eller förmår man inte att ändra? Eller struntar man i alltihop kanske? De sju åren som gått sedan rapporten kom har inte påverkat någonting, eller bara marginellt, menar jag.
LÄRARNAS RIKSFÖRBUND Pengarna i sjön - STATSBIDRAG
OECD (2015) Rapport om den svenska skolan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.