Har den pedagogiska dialogen försvunnit från dagordningen i skolan?

Varje yrke har en kärna av teoretisk “överbyggnad” oavsett om yrket i grunden är praktiskt eller teoretiskt.. Om man arbetar med människor blir det extra viktig att ta vara på den teoretiska bakgrunden som stöd för verksamheten.

Inom ex läraryrket är det mycket viktigt eftersom den pedagogiska dialogen mellan kollegor är “smörjmedlet” i verksamheten. Den är också den faktor som är den kraftfullaste utvecklingsfaktorn.

Den dag man inte hinner med att föra denna diskussion, så har man börjat urholkningen av yrkeskunnandet på allvar. Att inte föra en pedagogisk utvecklingsdialog i ett pedagogiskt yrke är en ren katastrof, enligt mitt sätt att se. Vi får då lätt elever som måste leva i två världar, i den första världen, samhället, sker en oavbruten utveckling och så skolan som “harvar på” på sin front. Alla människor måste anpassa sig till situationen, vilket gör att elever måste förhålla sig till skolan på skolans vis, då man där får betyg efter skolans normer, som man måste ha för att ex läsa vidare. Om man lite bättre kunde förena de båda världarna så skulle vi alla komma längre än vi gör i dag med vår skola.

Om man i skolan bara skyller allt på dåliga tider, lite pengar till skolan, så menar jag att man givit upp och slutat att vara pedagog. Så länge man har någon typ av läromedel, vit eller svart tavla, datorer så har vi möjligheterna att uträtta stordåd i ren pionjäranda, som läraryrket alltid har levt under sedan folkskolans tid. Att vara pedagog är något helt annat än att vara “läroboksföljare” och slavsikt följa ett läromedel som någon annan gjort och tro att det är bättre än att pröva egna saker. Egna pedagogiska processer som är anpassade till den undervisningsgrupp man har är överlägset allt annat..

Lite av pionjärandans utmaning har försvunnit från skolan genom att vi under långa tider haft pengar att köpa skolmaterial i tillräckliga mängder. Låt vara att arbeta som pionjär fordrar större pedagogisk insats än att följa läromedel, men tillfredställelsen av den egna insatsen kommer vida att överstiga att göra en dag som alla andra.

Den pedagogiska utvecklingsdialogen är den viktigaste faktorn för att ha en skola i tiden. Har man liten eller ingen utvecklingsdialog, så menar jag att man då heller inte har utvecklingsverktygen i tiden. Vi får då behålla vår ålderdomliga skola även framgent. Det ska ju vara i kraft av kreativa och väl utbildade lärare som vi kan förändra i skolan. Har vi slutat med detta och lagt oss på “rygg” eftersom “vi” inte kommer framåt, så att förändringarna syns?