Ett av skolans stora problem kvarstår?

På skolinspektionens webbplats kan man nu läsa följande:

“Rektorerna klarar inte att öka

andelen utbildade lärare”

“Skolor fortsätter att låta lärare undervisa i ämnen som de saknar utbildning i, trots att det äventyrar elevernas rätt till likvärdig utbildning.
Ett vanligt skäl är att ambitionen att ge eleverna samma lärare i flera ämnen väger tyngre än lärarens kompetens när rektorn schemalägger.
Det visar Skolinspektionens återbesök vid 30 grundskolor som tidigare fått påpekanden för att lärare saknar utbildning i ämnen de undervisar i.”

Det är viktigt att bestämma sig för om skolan främst ska ha en övervägande social profil eller en kunskapsprofil menar jag. Trivsel och trygghet är viktiga faktorer för lärande, men de måste vägas mot kunskapsinnehåll och ämnesdidaktik

Har man begått det misstaget att man i och med arbetslagstanken gjort avkall på mycket av det didaktiska innehållet i de olika ämnena till förmån för att eleven skall få färre lärare ex i grundskolans senare år? Då är man ute på vanskliga vägar menar jag. Tänk tanken att språkläraren undervisar i matematik och fysik. Slöjdläraren i hemkunskap osv, detta blir ju inte särskilt genomtänkt

Kan en av orsakerna till många elever skolsvårigheter finnas här? Man måste då också fråga sig vilka skäl som väger tyngst, om man låter lärare undervisa i ämnen som de inte är behöriga i. Är det organisatoriska skäl, personalskäl, bekvämlighet eller okunnighet? I så fall har man tappat bort elevfokus totalt, “eleven i centrum”. Detta “slagord” som varit ett mantra sedan tidigt 1960-tal har det nu blivit inaktuellt?

Om man misstänker andra orsakers än eleverna, då måste man fokusera på dessa och inte på  eleverna uteblivna kunskaper och angripa detta som om det vore huvudproblemet, när det troligen är resultatet av “feltänket” och avkall på att vi ska ha en mer pedagogisk skola.