Alla ska klara skolans mål – går det?

Detta är närmast en omöjlighet om man skall tolka den officiella statistik som finns på området. I skolverkets redovisningar så kan man konstatera att riksgenomsnittet i grundskolan är runt 76 % av alla elever som får betyg i alla ämnen, dvs når skolans mål. Detta är resultatet av den i många delar teoretiska skola som vi har.

Om man är lite bevandrad i statistik och normalkurvan över befolkningsfördelningen så ser man redan där att man inte kan nå målet till 100 % med den nuvarande skolan. Det finns normalkurvor och statistik över begåvning, sätt att lösa problem och analytisk förmåga mm

Då kan man fråga sig om detta är den ambition (vision) som man ställer upp som ett mål. Detta framkommer sällan utan man fixerar sig på eleverna och strävar vidare på den teoretiska vägen. Mera av samma vara är slagordet när man försöker lösa skolans problem från politiskt håll.

Om vi nu har skapat en skola som exkluderar en del elevers möjligheter redan från början, så blir det i stället en “ form av offentlig lögn”, där man ihärdigt säger “alla elever ska klara skolans mål”. Ett mantra som man inte kan uppfylla och som skuldbelägger eleven och elevens föräldrar i stället.

Vilken väg ska vi då gå för att få med flera “på tåget”. Vi måste naturligtvis “bredda” vår pedagogik i skolan och ta in andra sätt att lära. Skolverket har i sina inspektionsrapporter ofta påpekat att man måste “arbeta individualiserat och ta hänsyn till hela elevens förmåga”. Vi människor är olika, en del har teoretisk begåvning, andra praktisk eller social begåvning. Då kan man inte sitta med “näsan i en bok” hela skoltiden, utan ta till andra metoder som PBL (problembaserat lärande), forskningsteknik, manuellt arbete och experiment.

Det finns föregångare i den pedagogiska historien som arbetat på detta sätt. Vi nutidspedagoger måste stanna upp och snegla på dessa föregångsmän och kvinnor som genom sitt sätt att arbeta nådde långt på bildningens väg. Jag menar att den svenska skolan nu alltmer reducerats till att vara en gammaldags pluggskola som primerar bra minne och att återanvända gamla fakta åter igen och åter igen. Med denna dystra facit kommer skolan inom en snar framtid att ha spelat ut sin roll som främsta utbildningsställe, enligt mitt sätt att se och flera andra pedagogers också.