Det börjar så smått röra på sig – Nu ser man äntligen problemet.

Bättre sent än aldrig är ju en välkänd tes. Nu 10 år efter ITiS börjar man på allvar hantera frågan med IKT i skolan från centralt håll.

Regeringen har uppdragit åt Skolverket att främja utveckling och användning av informationsteknik (IKT) i förskola, skola och vuxenutbildning. En del i det uppdraget handlar om att verka för att göra digitala lärresurser tillgängliga för användning i den pedagogiska verksamheten.
 “Skolans elever bör ges möjlighet att utveckla en nödvändig digital kompetens för att kunna delta som fullvärdiga medborgare i ett framtida internationellt samhälle. De ska på ett säkert och kritiskt sätt kunna använda IT både i sin utbildning, i arbetsliv och under sin fritid.” (SOU 2008:109 En hållbar lärarutbildning, s 371)

“Pedagoger behöver också förstå hur barn och unga använder sig av IKT och medier för att kunna dra nytta av erfarenheter och kunskaper i undervisningen Gränserna mellan lärandet i skolan och i det omgivande samhället är inte längre lika skarpt som tidigare. De unga skiljer inte mellan socialt och nyttoinriktat eller mellan arbete och fritid.”  (Digitala lärresurser i en målstyrd skola 2009 s. 8)

Det har tagit läng tid att förstå detta problem som utvecklats ur den senaste 10 års perioden för våra styrande och centrala myndigheter. För mig som arbetat med dessa frågor under en 20 -årsperiod så är det mest förvånande att man kunnat vara så naiv och tro på att alla pedagoger ska följa med sin tid och förkovra sig inom IKT-teknikens område. Man har äntligen förstått att inget går av sig själv utan människan inklusive lärare hellre tar det säkra för det osäkra, d.v.s. göra som man alltid gjort. Förändringar är inte människans starka sida som bekant.

Man har också konstaterat att:
“Den stelbenthet som präglar skolans dagliga och praktiska verklighet står i bjärt kontrast till den tid vi lever i. När vi gör en omvärldsanalys noterar vi att det händer mycket. Den tekniska utvecklingen går i en rasande fart och globaliseringen påverkar oss.” (Digitala lärresurser i en målstyrd skola 2009 )

Detta har jag framfört i ett antal inlägg i min bloggkrönika. Man behöver inte vara en Einstein för att förstå detta. Låt vara att mina små inlägg inte rubbar stenen, men mina konstaterande har tydligen varit “klockrena” då man nu också kommit fram till samma ståndpunkt på Skolverket

En förändrad kunskapssyn
”Fortfarande idag har vi en skola som utgår ifrån den vuxnes kunskap. Självklart spelar de vuxna i skolan fortfarande en stor roll, men även barns och ungdomars kunskap måste tas på större allvar. Detta genom att de vuxna måste nyttja och respektera barns kunskap. Det verkar finnas en förvirring hur detta ska gå
till. När man läser Skolverkets stora utvärdering NU 03 belyser den problemet att de vuxna abdikerar och lämnar eleverna i sticket i tron att eleverna söker sin egen kunskap under mottot individualisering.” (Digitala lärresurser i en målstyrd skola 2009 s. 16)

Det har tagit lång tid att komma hit trots DOS-projektet (Datorn i skolan) under 1980-talet, ITiS  IT-tekniken i skolan) 1999-2000-talet och PIM (Praktisk Internet och mediekunskap) på 2000-talet. Alla de här projekten har skapats för att införa modern undervisning i skolan och det är nog bra.  Men man glömde bort lärarnas förankring i en ålderdomlig pedagogik som fanns innan datorernas tid. det var det stora misstaget. Kanske har man nu upptäckt detta och börjar i rätt ände den här gången?