Datorer i skolan ses bara som ett hinder av många.

Jag har arbetat med datorer mer än 20 år i skolan, de sista 10 som IT-pedagog. Än i dag möter man lärare som menar att datorer ofta hindrar “riktig” undervisning, som “barna” lär sig av. Samma lärare går hem och kanske läser aftontidningen på webben, kollar tågtider eller resor eller skaffar fakta till sina lektioner.

Från det egna förberedelsearbetat till att applicera datorn för undervisning för eleverna är ett jättesteg verkar det. Datorer i klassrummet används övervägande delen till att träna olika saker,som multiplikationstabellen eller något annat, sällan som verkligt arbetsredskap. Synen på datorn blir då att den är en “hjälplärare”.

Många lärare försöker till varje pris att “pressa” in datoranvändandet i den vanliga traditionella undervisningen. Jag har i mitt arbete som IT-pedagog, sett många klassrum i olika kommuner, så jag bygger mitt påstående på denna erfarenhet.

Till min förfäran ser det likartat ut på de flesta ställen, någon elev sitter och tränar matematik, lyssnar på en uppläsning eller skriver en text eller redovisning, allt strukturerat för att passa in med övrig verksamhet.

Jag läste en undersökning, där man undersökte vad datorerna användes till i grundskolan. Man såg då att 70-80 % av tiden satt elever och skrev på datorerna med hjälp av ett ordbehandlingsprogram. Detta blir då något av ett bevis på att datorn är “inpassad” i traditionell undervisning till största delen.

Man kan också i skolan se en skarp gräns hur man använder datortekniken. Ett fenomen som är ganska vanligt är att eleverna gör sina arbeten digitalt, sparar digitalt, redigerar digitalt. Men när läraren kommer in i bilden så ska arbetena skrivas ut på papper för att lämnas in till läraren. Eleverna få då ett logistiskt problem, när de ska  “jaga” lärarena för att lämna in sina arbeten.

Här ser man på ett tydligt sätt hur skolan fungera som organisation. Om man som elev använder moderna arbetsredskap så måste det oftast ändå lämnas in på de traditionella sätten, dvs. läraren skall kunna sitta på sin kammare med rödpennan och markera i arbetena. Det är ett bevis för att trots att vi lever i en tid där kommunikation och undervisningsmöjligheter  är helt annorlunda mot tidigare årtionden så fortsätter skolan att hävda att man ska lämna in på skolans villkor, dvs på papper. Har vi då en elevcentrerad skola eller en lärarcentrad sådan, blir den automatiska frågan? Om man till största delen använder förmedlingspedagogik, då har vi en “lärarskola”, menar jag.