Små “klasser” är det lösningen för skolan?

Ibland kan man ana att många anser all undervisning står och faller med normala klassgrupper på 20-25 elever. Man räknar ut hur många minuter läraren kan ge varje elev på en lektion för att styrka sin “teori”.

Detta är med min syn endast ett matematiskt exempel som inte har någon relevans i sinnevärlden. Men för ordningens skull tar vi det ändå. En klass på 20 elever har en lektion på 60 min. Varje elev får då 3 min av lärarens tid. En klass på 10 elever med samma lektionslängd får 6 min. Detta är alltså inte lösningen, att enbart mindre elever i klasserna löser problemet. Men trots detta så ser många framför sig, läraren som antingen “springer” runt i sin klass från elev till elev, eller står framme vid tavlan och pratar, allt enligt den gamla folkskolemodellen från 1842.

Forskare hävdar att det som avgör är hur hårt bunden läraren är av skoltraditioner och sin egen lärarutbildning. De som är elakast brukar säga: “Läraryrket är det enda yrke där man är fullärd fån början, så man behöver inte ändra sig alls” Även vulgära uttryck rymmer en del av sanningen. Lärarutbildningen är inte känd för nytänkande och nya didaktiska insikter precis i sitt sätt att angripa undervisning och lärarens vardag. Detta påstående står för mig efter mina samtal med lärarstuderanden om deras lärarutbildning. Allt för mycket är sig likt tyvärr anno 2010.

Var finns då en del av lösningen?  En dellösning är att avskaffa “helklassen” som undervisningsgrupp för det första. Arbetslaget måste, som det var tänk och bli, en enhet som också blir en del av lösningen. Där man tar ett gemensamt ansvar för eleverna och skapar undervisningsgrupper utifrån elevernas behov, där når man framgång visar skolforskningen. Alltför många arbetslag är fortfarande “lärarlag” där man sitter tillsammans och arbetar enskilt.

Man kan för att skoja till det lite säga att läraren ofta  som “människotyp”, är en person som vill ha kontroll, ordning och reda och som i grunden är individualist. Det kan jag säga med självinsikt och erfarenhet från mitt lärarliv. Men man ska ju inte genaralisera utan man får ta mitt påstående med en nypa salt och ett igenkännande smil kanske?

Men man måste till varje pris skrota klasslärarsystemet och den gamla klassorganisationen från 1842 om man ska komma framåt. Att “stoppa” in elever i klasser på ett förutbestämt sätt leder ingenstans. Bättre att ha en flexibel organisation som kan ändras efter behov och över tid. Då får man med större säkerhet en bättre skola för alla elever. Det är åtminstone min kvalificerade gissning.

Om man också tar in eleverna i planering, målbilder, arbetsformer och perspektiv, då kan skolan bli en skola värd namnet. Detta kan då äntligen bli en skola i tiden och inte en skola från förr i tiden.