Skolinspektionen inspekterar vidare – men förstår man budskapet i kommunerna?

På Skolinspektionens webbsida finns att läsa rapporter från skolor och kommuner. Frågan man kan ställa sig om dessa inspektioner leder till någon förändring av skolan och dess innehåll.

Inspektionerna visar på symptomen, men sällan orsaken till dessa. Min uppfattning är att man från de inspekterade kommunerna och skolorna, har ett “lappningsperspektiv”. Detta går ut på att rätta de saker som brister genom att just “lappa och laga” – inte angripa symptomen

Det går att läsa, mellan raderna i rapporterna, att skolan är ålderdomlig, lärarna undervisar med gamla metoder. Skolinspektionen påtalar att man ska använda elevaktiva arbetsmodeller med elevinflytande. Individualiseringen brister och kunskaperna följs inte upp över tid. Detta är de vanligaste bristerna enligt Skolinspektionen

Det som oftast lyser med sin frånvaro, enligt min erfarenhet, är att efter inspektionerna, så sätter man inte in utbildning och fortbildning för att gå till botten med det “som orsakar allt”. Man kan inte tolka upprepningen i rapporterna på annat sätt, menar jag. Detta syns tydligt i de rapportera över tid som jag följt upp på myndighetens hemsida. Skolinspektionen anmärker på samma saker i rapport efter rapport.
Men frågan är om lärarna egentligen förstår att de inte “håller måttet” med sin nuvarande inriktning. Med inspektionens mått mätt så måste man förnya sitt sätt att nalkas lärostoffet, använda funktionella metoder. Detta är en känslig fråga som oftast sopas under mattan. Man ser gärna andra orsaker så man kan projicera bort det besvärliga, och inte behöva ta i det personligt

Tittar man lite djupare på rapporterna över tid så kvarstår grundproblemet i flera kommuner, att skolan som institution bara “töffar vidare”  i sina gamla spår till nästa inspektion.

När jag var nyutexaminerad lärare så träffade jag en “cyniker” som så: “Du har valt ett bra yrke du, där man aldrig behöver lära sig något mera än det du gjorde på lärarhögskolan”. Nu efter mer än 30 års tjänstgöring är jag tyvärr böjd att hålla med. Hur ska man annars tolka att samma anmärkningar återkommer år efter år utan att man gör något åt det.

Det tragiska är att bakom dessa anmärkningar finns skolelever som då som en följd av detta, får en bristande omodern undervisning, som leder till sämre lärande. Detta är påvisat av skolforskare sedan årtionden. Elevaktiva metoder har använts minst 30 år, så egentligen borde alla ha fått pröva dessa redan under sin utbildning.(Om man tar med C. Freinets pedagogiska modell blir det 70 år)

En annan fundering jag har är om lärarutbildarna tar åt sig kritiken av kommunernas tillkortakommanden och moderniserar lärarutbildningen för vår tid. Tyvärr kan jag konstarea att så inte kan vara fallet, då man även där oftast “töffar på i gamla spår”. Utbildar man nya lärare utan moderna undervisningsredskap, så kommer skolan att gå en tragisk framtid till mötes. Nya lärare som redan är “gamla” i sitt sätt att vara. Detta blir då en katastrof när vårt samhälle helt förändrats sedan 60-talet. Snart måste man ställa frågan “behöver vi denna skola eller klarar vi oss bättre utan den?”.