Skolan måste vara hela samhällets angelägenhet

Med risk för att bli tjatig, så tar jag upp detta ämne än en gång. Det kan tyvärr inte sägas nog ofta, det har jag förstått.
Om skolan får verka fortsättningsvis som det gjort genom tradition och beprövad erfarenhet utifrån en isolationsprincip så går det helt klart åt “skogen” med tiden. Det är då tur att det är skolplikt, för skulle grundskolan vara frivillig så blev den “glest befolkad”, det kan man räkna ut.

Ett samhälle som har en skola som får verka på “egna” villkor, utan större insyn, kommer troligen att mer och mer utveckla en kultur som kan främjar sig alltmer från samhällsutvecklingen. I en sådan skola kommer allt fler elever att känna sig främmande.

En avgörande faktor är skolans undervisningsprinciper som förs vidare från generation till generation lärare. En stor del av denna kärna bygger på traditionella principer som just oreflekterat förs vidare som om samhället är statiskt. Man gör i skolan som man alltid gjort. Skolforskningen har inte rått på systemet i någon större grad.

Mycket har hänt i samhället när det gäller sätt att arbeta, med datorer, mobiltelefoner, Internet, nya arbetsmetoder, medverkan mm. Med dessa redskap kan man söka kunskap och arbeta på ett effektivt sätt och många gånger utifrån individerna själva. Trots detta använder skolan oftast övervägande manuella metoder, (De flesta lärare är utbildade att klara sig utan datorer) i att ställa uppgifter och få dessa utförda.

Ibland till och med misstror man elever som på egna initiativ söker kunskap på något annat sätt en skolans sätt. Man undersöker då med kraft efter plagiat, och försöker komma fram till om något fusk begåtts. “Fusk” andra sätt än skolans sätt många gånger.
Det finns alltid fantastiska metoder för att stävja detta, som att endast lämna in handskrivna uppgifter, så man inte ska kunna “kopiera” från Internet. Detta låter som en skröna, men förekommer tyvärr  Andra exempel där läraren blir passiv “eftersom alla elever kan så mycket om datorer och Internet”. Metoden man använder då är att låta eleverna härja fritt på Internet för att utföra sin skoluppgifter. Med principen “leta efter nålen i höstacken”.

Ofta misslyckas man med detta när man inte har strategier att sovra, då man exempelvis får 200.000 träffar på sökordet. Det är precis detsamma som att släppa in eleverna i kommunbiblioteket och undanhålla eleverna sökmöjligheter i bibliotekskatalogen.

Ovanstående exempel visar klart att skolan måste vara transparent mot vårt samhälle, för att motverka ovanstående villfarelser. Ett samarbete med exempel näringslivet ger större chanser att man arbetar på ett modernt sätt med skoluppgifter som rör denna sektor. Detta kan vara en början till en öppen skola. All goda krafter måste verka till förmån för skolan. Det är alltså hög tid  att “släppa in samhället i vår skola på allvar”, menar jag. Den nuvarande traditionella vägen ger ingen utveckling som eleverna har någon nytta av i livet.