Nils Christie – en visionär?

Det är alltid fruktsamt att se tillbaka på vad som sagts om skolan tidigare, vad som “glömts” bort eller “tystats” ner. Nils Christie är nu nästan okänd av många.

Ibland måste man vara naiv och ställa denna visionsfråga för att mera gå till botten med vad som händer i skolan. Vän av ordning säger förstås, visst ska vi ha en skola utan skola kan vi inte utbilda våra unga.

Den norske samhällsforskaren Nils Christie sa redan på 1970-talet: “Skolan är framför allt en förvaringsplats, ett sätt att hålla barnen ur vägen. De unga är inte inlemmade i samhället. Det vore nästan omöjligt att leva som vi gör i Västerlandet om vi inte kunde stoppa undan dem i skolorna.” Nils Christie, nu 75 år, vidhåller fortfarande vad han skrev i sin debatt bok på 70-talet

Om läroböcker säger han vidare:- “Läroböcker är djävulens uppfinning. De är så ytliga i sin strävan att få med allt. Därför skummar de bara av en massa olika ämnen utan att stanna upp och fördjupa sig. Då är det bättre att eleverna läser några få originalarbeten som de sätter sig in i ordentligt i stället för att bara få nosa på många.”

Om vi tittar på en vanlig lärobok idag och jämför den med böcker från 70-80-talen, så kan man konstatera att bilderna blivit större och texterna kortare och mera kompakta. Så där har Nils Christie rätt i sin analys. Vi tar kanske alldeles för lätt på den skola vi har om vi ser till denna bakgrund.

Nils Christie kan kännas provocerande ännu i denna dag. Hans sätt att se på skolan är inte det gängse utan han ser på den i ett samhällsperspektiv. Inte som nu är vanligt, där man alltid tittar på skolan isolerat från vårt samhälle.

Skolan skall ofta lösa samhällsproblem, men då på annan plats än i “samhället”. Att man har denna inställning gör att få “samhällsproblem” löses i skolan. Det kan vi lätt konstatera.