Hur ska skolan komma på “rätt” köl igen?

Det finns mycket skrivet om “kris och utveckling” och de mekanismer som verkar i denna process. Svensk skola har genom årtiondena “lappats och lagats”, både bildligt och i verkliga livet, men varierande resultat.

För att förändra måste man vara beredd på att använda “besk medicin” för att skaka om och beröra. Mycket av detta har sjösatts, och kommer att förverkligas under 2011. Man kan tycka vad man vill om innehållet, men syftet med förändringarna ska ses som just ”besk medicin”, som har till syfte att rejält skaka om utbildningsväsendet i dess grundvalar.

Vi har allt för länge haft en skola som med alla medel “skyddat” sig från samhället i övrigt, menar jag. Att ha ett utbildningsväsen som lever i en parallellvärld till samhällets måste med alla medel bekämpas. Skolan ska förbereda medborgarna till att leva i vårt samhälle och då måste den utvecklas i takt med samhället i övrigt.

Om man i denna omvandlingsprocess vänder blickarna mot flydda tider, då blir utvecklingen bara avveckling enligt mitt sätt att se. Gör man avstamp där man står med ett framtidsperspektiv då kan man andas tillförsikt.

Fel väg är absolut den som gör lärarna till “kontorister”  genom att skapa arbetstidsavtal som slentrianmässigt binder lärarna som om yrkets innehåll är att planera sig till en god skola. Detta håller förstås inte i det långa loppet, då allt färre vill gå in i yrket under dessa villkor.

Tiden i skolan, för lärarna, skall användas dynamiskt genom att organisera om skolan från det gamla folkskollärarsystemet, där en lärare skulle undervisa så många elever som möjligt i ett klassrum. Denna modell skapades i en tid när det fanns ont om utbildade lärare. Att bibehålla denna modell när lärartätheten är hög är inte en framkomlig modell, då menar jag att man misshushållar med resurserna – “mer av samma sak.” “Klassen” skall endast vara en organisatorisk enhet, med min syn, exempelvis, när man samlas till undervisning, skolmattider, friluftsdagar mm. Att arbeta i elevgrupper som tar hänsyn till elevernas olikheter, i lärande och med hänsyn taget till andra individuella faktorer, är framgångsfaktorn. Ett exempel kan vara att ge fler elever mera lärartid för ett individuellt lärande inom denna flexibla ram.
.

Att skapa en bättre skolgång för våra elever gör man genom att arbeta i mer flexibla grupper. Modellen är förstås arbetslag och elever, där lärarna har ett kollektivt ansvar för en grupp elever. I ett sådant system faller av erfarenhet många saker på plats med automatik. Eleverna känner att skolan blir mera meningsfull, då man förstår vad man lär. Framförallt behövs då inga “normalstudiegångar” som riktar sig till “normaleleven”, en konstruerad bild som i verkligheten inte existerar. Det har sagts tidigare många gånger, kanske tiden nu är mogen för en förändring

Technorati-taggar: Utveckling,avveckling,besk medicin,flexibla grupper,normalstudiegång