Speciallärarutbildningen som tidigare fanns är ett exempel på politikers kortsiktig beslut och antagande för grundskolan. Skolans väg har ibland varit förvirrande även för lärarna som sett resurserna tas bort och då påtalat detta.. Man lade när specialutbildningen och skulle då ersätta den med en 5 poängsutbildning för alla lärare, vilket var ett sätt att visa att man tror på “sagor”, menar jag.
“Att lägga ner speciallärarutbildningen, som socialdemokraterna gjorde för 17 år sedan, var ett stort misstag och ett svek mot de elever som behöver hjälp allra mest. I Alliansens Sverige har alla elever rätt till kunskap, och för att det ska gälla också elever med särskilda inlärningssvårigheter behövs också speciallärarna”, Lars Leijonborg
Utan att ta politisk ställning måste jag hålla med Lars Leijonborg i denna sak. Det finns få svek som varit så stort som att vända elever i behov av särskilt stöd ryggen.
Man pratar mycket om att elever som är i behov av särskilt stöd av speciallärare i den nya skollagen. Detta är förstås väl tänkt, men få stöd av vilka speciallärare då, kan man undra? Tiden har haft sin gång och “de gamla” speciallärarna har i många fall redan gått i pension.
Nu när man startar speciallärarutbildning på våra universitet igen, så kommer det att ändå bli ett brist, som kommer att verka i många år. Trots ambitionen i den nya skollagen så förändras dagens situation i ringa grad inom rimlig tid. Men det är ändå bra att man gör något. Det blir lite av “kejsarens nya kläder” när man ger en utökat rätt till elever i behov av särskilt stöd, men i verkligheten finns ganska lite specialstöd att få.
En mycket välkommen förstärkning av rektors och lärares utökade ansvar, det är bra. Anmälningsskyldighet för elever i behov av särskilt stöd. Utredning, dokumentation och beslutsansvaret ligger då på rektor.
Skolan har av tradition tidigare varit dålig på att dokumentera de åtgärder som vidtagits. Mycket har skett genom muntliga överenskommelse, på många håll, det har man kunnat konstatera. Alla åtgärder ska till sist utmynna i ett åtgärdsprogram. Man trycker i lagen på att följa upp och utvärdera detta, vilket är mycket bra. Av erfarenhet vet jag att tidigare blev dessa åtgärdsprogram ibland “hyllvärmare” och togs fram när man skulle skriva ett nya. På senare tid har detta dock blivit betydligt bättre.
För mig känns det som om skolan kommer upp på spåret igen i och med att allt blir absoluta krav för olika befattningshavare. Att rättssäkerheten på samma gång ökas är ett måste, då man som vårdnadshavare kommer att kunna överklaga åtgärder som vidtagits eller uteblivit. Dokumentationen blir a och o för att vara framgångsrik och för att säkerställa att alla elever når målen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.