Kan lärarlegitimationen innebära extra arbete för lärare med lärarexamen?

Att införa en lärarlegitimation är förstås helt rätt i nuläget med dalande skolresultat och dalande status för läraryrket. Men även om man tänkt rätt kan det bli fel. Allt förutsätter att det finns utbildade lärare för alla elever, vilket det inte finns idag. Med vikande intag på lärarutbildningarna blir detta inte bättre kan man förmoda.

Från och med 1 juli 2012 gäller följande: “Obehöriga lärare får visstidsanställas ett år i taget. Om läraren eller lärarna inte är legitimerade, ska beslut om betyg fattas tillsammans med en lärare som är legitimerad. Kan dessa inte enas ska betyget beslutas av den legitimerade läraren under förutsättning att han eller hon är behörig att undervisa i det ämne som betyget avser. I annat fall ska betyget beslutas av rektorn”

I skollagen står att endast lärare med lärarlegitimation får sätta betyg. Detta kan då betyda att dessa lärare ska sätta betyg för fler grupper än de grupper de undervisar i. I praktiken måste lärare med legitimation även hålla sig informerade i andra klassgrupper än “sina egna”. Hur gör man detta på ett rättssäkert sätt om man ska medverka i betygsättningen? Och när gör man detta?

Var finns rättsäkerheten om man blir oense i betygsättningen och rektor ska besluta om betygen? Ofta vet inte rektorn någonting om eleven eller dennes förutsättningar och kunskapsnivå.

Men det finns undantag från lärarlegitimation:, som man kan fundera över. Dessa grupper ställs utanför reformen:
Lärare i ämnet modersmål.
Lärare i yrkesämnen.
Lärare i individuella kurser eller orienteringskurser i kommunal vuxenutbildning.
Lärare i fristående Waldorfskolor.
Lärare som bedriver annan undervisning på engelska än språkundervisning.

För mig känns det som ett A och ett B-lag som träder fram, där yrkesämnena inte är lika viktiga, inte heller vuxenutbildningen. Studier på alla plan skall enligt mitt sätt at se vara lika viktiga, med likadana fordringar. Av erfarenhet vet man att det är svårare att få tag i yrkeslärare med pedagogisk examen. Så man “smyger runt problemet, genom att låtsas som att det inte finns.

Att man får undervisa i individuella kurser och orienteringskurser inom den kommunala vuxenutbildningen utan legitimation är ett felgrepp. Att undervisa i individuella kurser ställer ofta åtskilliga pedagogiska krav på den undervisande läraren. De som bäst behöver välmeriterade lärare undantas från möjligheterna.

Lärarlegitimationen var säkert rätt tänkt, men inte i vår nuvarande värld. Önskevärlden och den verkliga världen brukar skilja sig åt och då är det alltid den verkliga världen som ger utslaget

Det som bekymrar mig är att en halvdan reform inte är någon reform alls. Den skapar både irritation, frågor och “ojämlikhet” mellan olika grupper. Särskilt om lönerna kommer att kopplas tätare till legitimationen på något sätt.

Hur ska man sedan marknadsföra yrkeskurser och kurser inom vuxenutbildningen när alla vet hur det ligger till, med “samhällets inställning” till ex yrkesarbete? Detta kan bli en riktig krutdurk om man inte hanterar detta med omsorg.