Ny kompetens för högre löner – en självklarhet?

Alla har gått i skolan och har minnen och erfarenheter från denna. De flesta har åsikter om skolan och om de som arbetar där. Med distans på sin skoltid så har man fortsatt “elevens perspektiv” på skolan och lärarens sätt att vara.

Jag har roat mig med att fråga de i min närhet om deras upplevelser av sina lärarna under sin skoltid. De kommentarer jag fick har jag förstås hört förut.
“Hon bara gick runt i klassen, men jag fick lite hjälp”. Han satt för det mesta i katedern och vi fick gå dit om vi ville något”. “Han pratade bort tiden, så vi fick inte säga så mycket”. Jag förstår varför lärarna blev lärare – all ledighet”. “Han var jättebra tyckte vi för vi fick gå tidigare från lektionerna”. “Vi fick bara lära oss en massa utantill” “Han kunde inte förklara så vi förstod”
Det fanns förstås också positiva omdömen om lärarna. Jag har valt att inte ta med dessa då de inte inverkar på mitt resonemang här.

Du har säkert fått höra kommentarer i denna riktning också . Jag menar att sådana här upplevelser i skolan färgar uppfattningen om lärarna ända upp i vuxen ålder. Det är säkert bland annat de här krafterna som verkar mot att lärarna ska ha kraftigt höjda löner.

Som lärarkollektivet agerar nu med en “önskan” om höjda löner mot många människors förställningar och upplevelser av skolan, är då dömt att misslyckas. Det finns igen som helst förståelse hos “den stora allmänheten”, varför lärarna ska ha mera än andra utan att tillföra något nytt.

Om man som lärare använder gamla metoder, trots att skolforskningen visat att de i många stycken är ineffektiva, så infriar man allmänhetens uppfattning om skolan och lärarna. Om man som förälder kommer till skolan med sina barn och upptäckar att man i skolan gör nästan på samma sätt som när hon/han själv gick där, då är det förstås mycket negativt.

Om så är fallet, då förvånas man inte över de kommentarer som jag skrivit om tidigare. På min fråga om lärarlönerna så svarade förvånansvärt många; “Varför ska lärarna  ha högre lönelyft än många andra när nästan inget händer i skolan?” 

Alla har förstås hört och sett om den undermåliga lärarutbildningen som förekommit under decennier, vilket företrädare för olika organisationer “trummat in”.
Lösningen som jag ser den är enkel. Ett flertal lärare måste sätta sig  “i skolbänken” själva för att fortbilda sig akademiskt, där skolforskning och nya rön, modern teknik, måste vävas in i utbildningen. Detta har jag skrivit om tidigare eftersom det är en självklarhet.

Lärarkollektivet måste först visa att deras nya utbildning gör skillnad och medverkar till att elever ges ökande möjligheter för framtiden. Då får man förståelse för kraftigt höjda löner. Detta är min absoluta uppfattn9ng. Det räcker inte att i nuläget säga att läraren är den viktigaste personen i skolan. Med all kritik från Skolinspektionen och av lärarnas utbildning blir detta i “mångas ögon”  bara löjeväckande. Men visst ska läraren vara en viktig person i skolan, men då med modern utbildning och att verka i tiden. Man vet nu genom forskningen att lärarens förväntningar och tilltro till elevernas förmåga, är de mest kraftfulla faktorerna för goda skolresultat.

Att man sedan talar om “bra” lärare  i debatten utan att definiera vad det är blir ju bara flummigt, då detta vägs mot de olika uppfattningarna om lärarna, ex undermålig utbildning. Man måste återskapa förtroendet för lärarna igen genom att de uppvisar ökad kompetens till förmån för ett optimalt lärande hos eleverna. Man behöver inte vara Einstein för att förstå detta.