Läsning och skrivning - ett verktyg för alla? Del 2 –forskningen.

Här behandlar jag några forskningsrön från Professor Martin Ingvar som är hjärnforskaren som engagerat sig i skolfrågor. Här finns också Professor Ingvar Lundberg, en nestor i språkets tjänst. Detta inlägg är en uppföljning av det tidigare.(Läsning och skrivning - ett verktyg för alla? Del 1)

Man vet av forskning nu att om en elev är “bra” på något och får positiv förstärkning på detta, så “spiller det över” på övrigt skolarbete. Det gäller att hitta varje elevs möjligheter och inte främst se svårigheterna. Detta är inte minst viktigt i läs- och skrivinlärningen, där det är lätt att få onödiga svårigheter.

Läsningen är automatiserad hos “vanliga” läsare
“För personer utan dyslexi är läsandet till stor del automatiserat”, förklarar Martin Ingvar, som är en av Sveriges mest framstående hjärnforskare och en van debattör när det gäller barnens behov i skolan.

Svårigheter för elever med dyslexi
Om avkodningen inte sker automatiskt blir det ett hårdare tryck på arbetsminnet – och det är vad som händer hos personer med dyslexi. Då sjunker läsförståelsen och läshastigheten. Detta går att se när man studerar hjärnaktiviteten.

“Om det blir jättetråkigt att läsa, kommer barnen inte  att läsa. Bristen på automatisering syns när man studerar hjärnan genom att språksystemet får arbeta mer och arbetsminnet lyser som ett tivoli även när den enklaste text läses”. (Martin Ingvar)

Martin Ingvar jämför att lära sig läsa med en fotbollsmatch, vilket är en bra liknelse. För att bli bra läsare måste man öva, öva, öva  ofta.

Högläsningsstunden som nu ofta blivit allt mer “omodern” är viktig. 
“En högläsningsstund innebär mycket mer än att förmedla bokens innehåll. Under högläsningsstunden får barnen lära känna orden, hur de hör ihop med andra och lära sig hur berättelser är uppbyggda” Det säger Professor Ingvar Lundberg,

Samspelet
Han talar om den personliga närvarons magi. “Det är i samspelet mellan oss människor som utvecklingen sker. För att barnen ska kunna utvecklas och mogna språkligt, socialt och emotionellt krävs närvaro och samspel med andra människor”. (Ingvar Lundberg)

Ingvar Lundberg menar alltså , som jag har uppfattat det , att interaktion med andra elever och  läraren är mera kraftfullt för språkinlärningen än att sitta enskilt med ifyllnadsuppgifter och att läraren kanske prioritera dessa, för att man har stor tilltro till ett läromedel.

Språket
“Språket är en avgörande förutsättning för att fungera som människa. Annars blir man ett barfotabarn i livet, en halv människa utan ord. Det är helt avgörande för skolframgången och vägen till orden går genom skriften”, säger Ingvar Lundberg.

Forskningen finns och visar vägen för pedagogerna. Ibland slås man av hur okänt mycket av skolforskningen verkar ändå vara hos gemene man. Oftast kommer praxis att bli det allenarådande, man gör som man är van utan att reflektera. I värsta fall läggs  ansvaret över på vårdnadshavarna genom olika “krav”.

“Metoden” 
Lärarna är nog ofta numera mera osäkra än tidigare, kanske beroende på att man som lärare inte har djupare kunskaper i läs- och skrivinlärning, det förmodar jag efter diskussioner med kollegor. Precis det som forskarna visar på och drar slutsatser av. De elever som inte kan lära sig läsa genom den använda metoden ses ofta som ett skolproblem. Resultatet av detta blir ofta någon typ av fristående resursinsats, för den som inte passar in i formen. Mycket av den viktiga interaktionen går då förstås om intet, då man inte har övriga elever med sig.

“En god läsförmåga är nyckeln till mycket här i livet, bland annat till en framgångsrik skolgång. Men allt fler barn har svårigheter med att lära sig läsa och skriva, och en bristande pedagogik är den största orsaken. Svensk skola och lärarutbildning har försämrats när det gäller hur man tränar elever i att läsa och skriva.” säger Martin Ingvar vidare.

Det som då slår mig är hur skolan fortfarande har ett synsätt där man till varje pris ska anpassa eleverna till skolan och skolans metoder. Man har då förlorat den viktiga elevsynen anser jag – skolan är till för eleverna. Detta är ju “lärarskråets” samhällsuppdrag!!