Nationellt forskningscenter för forskning i och om skolan – en framgångsväg?

Att upprätta ett nationellt forskningscenter är förstås en lovvärd insats. En programförklaring är gjord, som omfattar alla inom skolans väggar och de förtroendevalda politikerna samt utomstående forskare.

“Alla som arbetar i och med skolan; som lärare, skolledare, elevhälsans personal, skolförvaltning, politiker såväl som fristående huvudmän, måste ta ansvar och avsätta tid för att förbättra skolan och öka förutsättningarna för ett kontinuerligt lärande. Då behöver skolan i större utsträckning än idag präglas av ett systematiskt, vetenskapligt förhållningssätt baserat på forskning om de kunskaper, färdigheter och kompetenser som behövs för att nå en ökad måluppfyllelse i skolan”.

Allt detta låter förstås bra, men jag ser åtskilliga hinder om man menar att aktiva lärare skall vara med och forska. Att som forskare titta på skolan utifrån har man gjort i alla tider. Att lärare skulle börja forska utan forskningserfarenhet eller kunnande om detta blir lite utopiskt. Visst kan lärare också lära sig att forska, men då genom utbildning som måste bekostas av någon.

Jag vet inte vad man lägger i ordet skolforskning i det här sammanhanget, men den måste stå över vanligt vardagsobserverande och tyckande. Det finns förstås en gammal önskan om forskningstjänster i skolan sedan länge som en befordringsgång i läraryrket. Hittills har denna och allt annat, fallit på att  arbetsgivarna inte velat bekosta detta.

Man säger nu om plattformen
För att plattformen ska vara väl förankrad i både forskning och praktik föreslår vi att detaljerna utarbetas av Utbildningsdepartementet i samråd med intressenterna med utgångspunkt i de kriterier som har angetts ovan.
För att en plattform så snart som möjligt ska kunna agera bör dess form och finansiering presenteras i den kommande forskningspropositionen. Arbetet bör påbörjas den 1 januari 2013.

En arbetande plattform skall då omfatta detta menar man

• främja forskningsintresset i förskolor och skolor,
• främja erfarenhetsutbyte, värdera och sprida forskningsresultat samt stödja att dessa implementeras,
• identifiera forskningsbehov och styra resurser mot dessa
• samt utveckla en långsiktig strategisk plan för såväl det praktiska arbetet som en framtida organisation.

Enda förutsättningen som jag ser det är att statliga forskningspengar måste avsättas i ex någon fond där man kan söka forskningspengar. Kommunerna har inte råd med detta nu heller.

Att tro att lärare ska kunna börja forska redan 2013-14 är att ta sig vatten över huvudet menar jag. Det är ju de senast utbildade lärarna som gjort någon form av projektarbete som utmynnat i en grundforskningsansats. Att skolforskningen måste ökas är ett  måste, det menar också jag. Tidigare lärarutbildningar var övervägande praktiska och den vetenskapliga förankringen var mycket grund, enligt mitt sätt att se.

För att förbättra skolan så är det en poäng att aktiva lärare anträder forskningsvägen. Detta eftersom en organisation förändras oftast bäst inifrån. Särskilt en sådan komplex verklighet som skolan är.

Mycket av den skolforskning som bedrivits av forskare utifrån har hittills haft lite eller ingen påverkan alls på skolans utveckling. Det måste finns konsensus mellan forskning och organisation om man ska lyckas, menar jag.