Blir lärarna ”dragna vid näsan” än en gång?

Om man tittar på hela ”spektaklet” med löneönskningar, och löneförhandlingar, så blir man alltmer beklämd. Från arbetsgivarhåll hävdar man att Sverige ”inte tål” hur höga löneökningar som helst. Det undergräver hela Sveriges ställning, menar man. Detta förstår förstås var och en.

En korkad föreställning finns tydligen hos lärarfacken, menar jag, att andra grupper i Sverige ska nöja sig med lägre lönelyft till förmån för lärarna. Man glömmer i sammanhanget några drag i den mänskliga naturen, som rättvisa, uppskattning, avundsjuka, m.fl. Detta sagt som ett konstaterande och inte som en svartmålning

Om man tittar på SKL:s (Sveriges kommuner och landsting), strategi så menar de tydligen att alla lärare inte ska belönas med ”höga” löner. (Detta har jag skrivit om i tidigare inlägg också.) Att arbetet i skolan bygger mycket på samarbete och att man kompletterar varandra i t. ex ett arbetslag, detta tar man ingen hänsyn till. Att då förorda att man kanske ska belöna en person i arbetslaget, som ”superlärare” eller lektor, eller vad man ska kalla dessa tjänster, blir minst sagt konstigt.

Min fundering är hur SKL tänker med denna strategi. Tror man att man främjar samarbete och att dela med sig om någon i ett arbetslag har fått flera tusen kronor högre lön än andra. Övriga kanske får nöja sig med hundralappar.

Jag anser att detta resonemang kanske fungerar på en arbetsplats där alla gör olika saker, men inte på en skola, där samma saker ska genomföras för elevernas skull.

Tyvärr verkar ”karriärtjänsterna” mest vara munväder. Man har inte tänkt färdigt kan jag konstatera. En möjlighet är förstås att dessa lärare ska handleda andra och inte direkt undervisa i klassrummet. Resultatet av detta blir då att de inte  kommer att finnas i klassrummen direkt för elevernas skull. Har kommunerna i så fall råd med detta?

De signaler som hittills kommit från SKL visar, menar jag, samma tendenser som alla tidigare år med en kommunal skola. Lönerna ska hållas nere för kollektivet, men utvalda ska belönas. Här finns inget som helst dolt. Med denna strategi är man raka och ärliga. Poängen med att dela in lärarna i “Bra lärare” och övriga lärare är just medlet för att kunna hålla ner lönerna för de flesta, inget annat, menar jag

Problemet är då, vem som ska bedöma lärarnas insatser, vilka kriterier ska gälla, godtycke eller centralt bestämda? Ska rektor bestämma så blir det minst sagt konstigt. Skolinspektionen har konstaterat i sina inspektioner att rektor sällan befinner sig i något klassrum. Hur ska man då vara ”objektiv”, kan man undra?

Nog kan man fordra att SKL preciserar hur man tänker och inte bara debatterar i allmänna termer. Upp till bevis nu SKL. Vad menas med en “bra” lärare och vem ska bestämma det? I praktiken räcker det att ge en lärare 10.000 kr mer i månaden i vårt land, så har SKL nått sin policy. Belönat en “bra” lärare. För något antal har man inte presenterat ännu.