Förslagen för skolan blir mer och mer desperata, ju närmare riksdagsvalet vi kommer. Nu är skolministerns parti inte ensamma om att “bjuda till”. Nu ställer sig också Socialdemokraterna i kön med sina förslag.
En del åtgärder man föreslår andas gammal skola, där man som ett förslag vill lägga 110 miljoner på läxläsning för eleverna. Läxläsning var den gamla skolans sätt att låta eleverna på egen hand sitta hemma och träna. Att sätta till resurser för läxläsning tolkar jag som om mera lärarkrafter skall komma till. Detta är ju bättre än att sitta hemma ofta ensam förstås.
Åtgärden verkar inte vara riktigt genomtänkt, då det inte är läxorna som är metoden för ökad kunskap och lärande. Som vanligt ser politiker den enkla vägen, åtgärd A som “löser” problemet. Man letar i sin barndoms skola efter lösningar.
Bild www.google.com
Lösningen ligger som vanligt i klassrummet, där pedagogik, didaktik och dialog är medlen för ett ökat lärande. Att minska klasserna verkar vid första påseende vara en bra lösning. Men problemets lösning ligger inte där. Man får bara fler klasser med traditionell klassundervisning om man inte tänker nytt.
En typ av klassundervisning som stått sig sedan folkskolans barndom är ingen framtidslösning. Att undervisa en klass på exempelvis 30 elever eller en klass på 25 med förmedlingspedagogik ger samma resultat. Låt vara att med 25 elever kan man växla några fler ord med eleverna.
Ett annat förslag som kommit igen är den sk. “sommarskolan”. Att gå i sommarskola på frivillig basis kan var bra för en del, men att kanske “tvinga” de elever som ändå lagt ner all energi de har haft och gjort så gott de kunnat, kanske inte ger det bästa resultatet. Det viktigaste med en sommarskola är att eleverna är motiverade att gå där.
Man kan undra hur förslagsställarnas kunskap om lärande, motivation är och deras föreställning om att man ska kunna “fylla på påsen” med kunskap under några få veckor och kompensera kanske ett helt läsårs svårigheter. Detta låter sig inte göras. Om det skulle gå, vad har man då sysslat med hela läsåret kan man undra? Här vill man satsa 130 miljoner, som också blir ett typ av “hjälpgumma” i efterhand.
Bild www.google.com
Lösningen finns inte där, menar jag, utan i flexibla undervisningsgrupper med behöriga lärare, dvs fler lärare per “klassgrupp”, där klassgruppen är en överordnad organisationsgrupp till undervisningsgrupperna. Dessa kan ändras i storlek, inriktning efter behov. Man kan med fördel arbeta över klassgränserna när man använder undervisningsgrupper.
Att minska klasserna i förskolan och lågstadiet betyder i klartext att flera klasser skapas som behöver behöriga lärare. Detta betyder då att efterfrågan på lärare ökar. Men en fråga blir hängande i luften; Var ska dessa lärare komma ifrån, när lärarutbildningarna går på sparlåga?
De politiska partierna har i stort liknande åtgärder när det gäller skolan. Allt sett från ett utifrånperpektiv, där man tror pengar löser problemen. Till viss del gör det det, men då inte pedagogiskt. Här måste till en förnyelse av lärarnas sätt att förhålla sig i klassrummen. Detta är den långsiktiga lösningen i mina ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.