Nu har vi förutom en larmrapport om brister i läsning också fått ytterligare en om brister i matematik. Nu vill man förstärka timplanen för eleverna med 120 lektionstimmar i matematik förutom att matematikutbilda lärarna.
“Om man ska öka undervisningen i matematik och antalet timmar som man ska läsa matematik i skolan, då tycker vi att man ska göra det tidigt. Det är i de åldrarna som svenska barn behöver träna på att grundlägga viktiga färdigheter när det gäller matematik”, säger Skolverkets generaldirektör Anna Ekström.
De skissade åtgärderna verkar mer panikartade än genomtänkta. Åtgärder vidtas med ett utifrånperspektiv, där mycket tyckande verkar gå före ingående analyser, anser jag.. Det går inte att lösa skolans problem utifrån, de måste lösas inifrån den problembild som finns. Låt vara att matematikresurser behövs i detta arbete, men då för skolans behov. Det går inte att generalisera, det blir som om man med vattenslang “sprutar lite vatten på alla”. Bättre att ta till “vattenkannan” och vattna rejält där det behövs.
När man pratar om att utveckla skolans matematik så måste man först och främst titta på vad lärarna gör på matematiklektionerna, anser jag. Att bara satsa på mera timmar för elevernas enskilda räkning är bortkastat. Det är vad man gör med matematiken på lektionerna som måste vara ledstjärnan och hur man gör det. Där alltid kvalitet måste gå före kvantitet.
Bild www.google.com
Jag menar att de brister i matematik som uppstått i skolan fokuseras på eleverna och deras oförmåga att lära. Jag skulle vilja vända på det hela och påstå att de är följderna av hur lärarutbildningarna varit upplagda under en lång rad av år.
För många lärare som undervisar i matematik är det fortfarande matematikboken som styr lärandet i matematik, vill jag påstå. Av tradition har matematikböckerna i Sverige först haft en förklarande inledning av varje kapitel och sedan ett stort antal övningsuppgifter, där eleven ska räkna enskilt, allt enligt behaviorismens grundtankar, att “nöta” in. Den återkopplande delen där man pratar matematik finns ofta inte med. Den återkoppling som finns är oftast i form av diagnostiska prov och andra räknemässiga avsnitt.
Att bara följa en matematikbok med traditionell uppläggning kommer då att hindra nya tankar inom matematikämnet. Läraren måste tänka och handla utanför “bokens pärmar” om man ska följa kursplanerna. För många lärare är fortfarande matematikboken = kursplanen, vilket är långt från sanningen.
Bild www.google.com
Ska vi få bättre resultat i läsning och räkning som finns endast en universallösning, dvs. lärare måste ha djupare insikt i läsinlärning och i matematikinlärning. Det gäller då också att förändra fortbildningen, så man kommer ur gamla fotspår och gammalt traditionellt tänkande när det gäller främst matematik. En kort “snuttifikationskurs” på någon eller några dagar förändrar ingenting, det är min åsikt.
Våra universitet och lärarhögskolor är inte de modernaste när det gäller att meddela matematik för skolan. Detta har man kunnat konstatera i olika undersökningar. Rent logiskt måste man då först förnya matematiska tänkesätt på lärosätena för att sedan kunna utbilda lärare i modern matematik. Kommer detta att ske inför den nu förestående lärarfortbildningen? – tveksamt, tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.