Grundskolan 50 år – blev den som det var tänkt?

Vid 1962 års riksdag fattades beslutet om den nya svenska grundskolan. 120 år efter folkskolans tillkomst togs nästa steg i att skapa en skola för alla.

“En fråga som väckte mycket debatt i samhället under 1900-talets första halva var den om hur skolan skulle vara organiserad. Till stor del rörde det här sig om en krock mellan en äldre och en nyare syn på utbildning. Den äldre hade framför allt läroverken stått för, där man betonade disciplin och klassisk bildning. (Riksarkivet 2012)

Problemen var dock att det fanns olika åsikter om till exempel vilken typ av kunskap som skulle läras i skolan. Hur kunde det fungera att alla fick samma skolgång – oavsett social bakgrund, hur duktig man var i skolan eller om man planerade att studera vidare eller inte.

En skola för alla
Ambitionen med den nya grundskolan var att alla skulle ha samma chans till högre studier, vilket då inte var helt självklart. Farhågor om detta framfördes under ganska lång tid efter införandet.

“Nya idéer inom pedagogiken kom tillsammans med den allmänna samhällsutvecklingen att innebära stora förändringar”. (Riksarkivet 2012)

"Sättet att lösa uppgifterna kan ofta individualiseras. Detta sker, när elever, som har samma eller ungefär samma arbetsuppgifter, väljer böcker och andra källor vid individuellt arbete samt planerar och genomför sitt arbete på ett personligt sätt". (Lgr 62)

Man var redan i Läroplan för grundskolan 1962 framsynt och påpekade att undervisningen skulle vara elevaktiv, där skulle eleverna kunna välja böcker, planera och genomföra skolarbetet på ett personligt sätt.

Detta förstärktes i nästa Läroplan 1969, där nya demokratiska arbetsformer infördes de så kallade “grupparbetena”, och där elevinflytandet förstärktes.

Till en början var grundskolan uttalat individanpassad med många personliga val. Men redan med Lgr 1980  kom en motreaktion mot dessa förändringar och man “skruvade tillbaka klockan” till en mer “fostrande och precis” skola. Den skola man skapade har i vissa delar hängt kvar ända fram till nu, anser jag.

Resultatet av vår nuvarande grundskola
Enligt de  publicerade internationella undersökningarna PISA 2010, TIMSS 2011, PIRLS 2011, så tappar Sverige och den svenska grundskolan mark mot andra länder. Det man undersökt är läsförståelse, matematik och naturvetenskap. Av 66 länder återfinns Sverige på respektive 15, 20 och 23 plats. Ett medelresultat i undersökningarna.

En ambition man hade vid införandet av grundskolan var att använda nya pedagogiska metoder. Var blev dessa av, kan man fråga sig?  Är läraren, nu 2012, “kunskapsförmedlaren” eller är han/hon arbetsledaren i en elevaktiv skola, det kan man fråga sig? En vanlig bild för att beskriva skeendet av resultatet i grundskolan är uttrycket  “upp som en sol och ner som en måne”. Vad hände egentligen med grundskolan, fuskande man bort den? Har politiska ambitioner för ofta haft företräde framför de pedagogiska och skapat detta resultat?

Mycket tyckande och tro har präglat skoldebatten i flera decennier och skymt sikten för forskningens resultat och möjligheter för att förändra skolan. Alla riksdagspartier har sin skuld i skeendet, kan jag konstatera.