Lärare + IKT-tekniken = ännu inte sant!

När man vill, från skolpolitiskt håll, att lärare ska använda IKT-tekniken i skolan hör man fortfarande, från “oroliga” lärare, några argument mot att göra detta. Man har länge sagt att “det finns för få datorer i skolan”, “Vi hinner ju inte med det vanliga, hur ska vi hinna med att arbeta med datorer också?” Detta har förstås bara varit svepskäl, då många lärare inte varit skickade till att använda många datorer på en gång, än mindre en eller ett par.

Skälet är förstås många lärares bristande IKT-kompetens som fortfarande är ett av det mest avgörande skälet och hindret för teknikens användande. Ett annat tungt vägande skäl är att en del lärare inte vill ändra sitt sätt att undervisa. Detta är fortfarande tillsammans de mest avgörande skälen till att den digitala tekniken ännu inte på allvar har medverkat till alternativa arbetssätt i skolan, menar jag.

Bilder www.google.com

“Lärare diskuterar ofta för- och nackdelar med IKT i undervisningen utifrån deras nuvarande undervisning. Datorerna ses som ett inslag som skapar oro i sedan länge etablerade undervisningssituationer. I lärarrollen ingår av hävd att vara en auktoritet för eleverna vilket också innebär att vara "bäst i klassen". I dag hittar vi i många skolor elever som är mycket skickligare IKT-hanterare än sina lärare. Dessa elevers kunskaper liksom varje förändring som introduktionen av IKT i den egna undervisningen kan av lärare uppfattas som ett hot mot deras lärarroll.” (Gunilla Jedeskog 1996, 2000, 2007)

Ändrad lärarroll efterlyses
Att ändra sin lärarroll är för de flesta lärare mycket smärtsamt och oroväckande. För många blir det nästan “skräckbetonat” att inte ha fast mark under fötterna, och kontroll på vad som ska hända när man står i klassrummet, menar jag. Tiden och samhällets utveckling står inte stilla, då kan lärare och skolan inte heller slå sig till ro och återanvända “gammal skåpmat” år ut och år in. För att kunna arbeta aktivt med IKT-tekniken på ett elevaktivt sätt, måste man göra en “storstädning” i det man hittills hållit på med som lärare.

IKT-tekniken?
Tyvärr tycks alltför många lärare ännu tro att IKT-tekniken är detsamma som att skriva ett ordbehandlingsdokument. Detta är ofta sedan tidigare skrivet för hand av eleven och “renskrivs” sedan på datorn. En annan utpräglad föreställning om IKT-tekniken är att använda “statiska” multimedialäromedel eller andra träningsprogram för att nöta in olika moment. Programmen är ofta gjorda av personer utan djupare pedagogisk kompetens, ska i sammanhanget påpekas. Att använda dessa läromedel som oftast grundar sig på behavioristisk pedagogik, blir helt klart ett steg tillbaka i den pedagogiska historien.

Datorn - en ny lärarkollega?
En utbredd föreställning om IKT-tekniken är att den kan “ersätta” läraren. En del lärare, som ibland använder datorer i klassrummet, tror också detta och låter eleverna sitta ensamma vid datorn och pyssla själva. Oftast blir det då elever med de största skolsvårigheterna. Inget kan vara mer fel än detta. Datorarbete kräver alerta pedagoger som både kan och vill stötta eleverna i deras lärande.

Datorn och läraren
Datorernas uppgift är ju att öka elevernas möjligheter till lärande. Datorn ska inte fokuseras på läraren egentligen. Som lärare behöver man inte vara “bäst i klassen”, det duger gott att vara pedagogen med yrkeskunskapen. Man behöver inte vara dataexpert också. Dock behöver man kunna grunderna så man känner sig säker och kan avhjälpa de vanligaste felen, som kan uppkomma.

Där datorer kan tillföra och utveckla mycket, där används de minimalt.
Ofta gör nu “surfplattorna” samma resa, vilket jag menar är snudd på “tjänstefel." Var finns förnuftet och kraven på användning av införskaffade studiehjälpmedel? Om surfplattor och datorer finns och inte används så tyder detta, inte så sällan på, en svag skolledning som ofta förbisett att lärare behöver löpande datafortbildning. Lärarna behöver också en riktad uppmaning att använda datorerna i lärandet, anser jag. Lärare är inte annorlunda än andra människor när det gäller att ta den “enkla och invanda” vägen, före att beträda den “okända”.