Pedagogisk utvecklingsdialog i skolan – finns den i vardagen?

Varje yrke har en kärna av teoretisk “överbyggnad” oavsett om yrket i grunden är praktiskt eller teoretiskt. Om man arbetar med människor blir det extra viktigt att ta vara på den teoretiska bakgrunden som stöd för verksamheten.

Vilket syfte har den pedagogiska dialogen?
Man brukar ge bilden av att man måste “lyfta näsan” från vägen och fästa blicken vid horisonten”, detta är den pedagogiska utvecklingsdialogens huvuduppgift, menar jag.

Att gå in i en pedagogisk dialog innebär att man inte bara deltar fysiskt utan också intellektuellt, där personliga ställningstaganden måste stå i centrum.

“Det kan vara svårare att förstå att det till yrkeskunskaper hör att vara medveten om ens eget sätt att reagera och fungera i kontakten med andra eller ha förståelse och kunskap för vad som påverkar relationer människor emellan. Professionell hållning är ett samlande begrepp för de förhållningssätt och kunskaper som rör personalens relationer till andra människor i sin yrkesutövning.” (Sellerfors
1990:20).

Bilder www.google.com

En pedagogisk dialog i djupare mening, är enligt mitt sätt att se, inte så vanlig i skolan som man skulle kunna önska. Mycket av lärarens vardag upptas av praxis och praktiskt handlande. Då kommer ofta teoretisk vetenskaplig bakgrund att få stå tillbaka, vilket blir mycket olyckligt.

Att vara professionell
Hougaard (2004) betonar att vi som pedagoger finns till för andra och att vara professionell innebär enligt honom följande:

- Att ha en god ämnesutbildning
- Att besitta en specifik kunskap om lärande 
- Att kunna arbeta helhetsinriktat
- Att ha metodkunskap
- Att kunna arbeta tvärvetenskapligt

Jag vill påstå att ett flertal lärare inte har de teoretiska verktygen aktuella, för att kunna förankra sin dialog i den vetenskapliga grunden, som man måste kunna göra. Allt för att kunna föra en djupare pedagogisk utvecklingsdialog som har till syfte att utveckla verksamheten. Detta är något helt annat än att i vardagen prata om bänkplacering, ordning till matsalen, läroböcker, klassrumsrutiner mm.

Samtalsträning för att uppnå medvetenhet 
Lindh & Lisper (1990:13) belyser bl.a. vikten av samtalsträning för att uppnå större medvetenhet hos alla lärare. De skiljer på olika kompetenser när det gäller samtal/dialog:

- Omedveten inkompetens, innebär att kommunikationen är dålig och automatisk. Vi är inte medvetna om våra tillkortakommanden.
- Medveten inkompetens, den dåliga automatiken finns kvar, dock märker vi att vi gör fel. Vi kan uppnå medveten inkompetens genom att andra ger oss feedback.
- Medveten kompetens når vi när vi tänker på vad vi säger och anstränger oss att använda rätt uttryckssätt.
- Omedveten kompetens, innebär att vi automatiskt säger ”rätt” saker

Personlig medvetenhet
Det är alltså viktigt i den pedagogiska utvecklingsdialogen att kunna uppnå personlig medvetenhet (omedveten kompetens) för att i grunden kunna förändra och utveckla genom dialogen. Att bara föra ett ytligt samtal och tro att man med detta kan förändra något låter sig inte göras. I det ytliga samtalet utgår man ofta från sin fasta övertygelse och försöker övertyga och befästa den hos andra.

I en pedagogisk utvecklingsdialog måste man alltså vara mera personligt utlämnande och väga in sina egna tillkortakommanden och sina “pedagogiska upptäckter”. Dessa blir redskapen i den löpande utvecklingsdialogen. Jag anser att man som lärare ska använda sig av denna möjlighet för förändring och medvetenhet. Det finns en devis som säger “Genom att känna sig själv kan man förstå andra.” Detta är ibland en bortglömd sanning.