Skolministern har hittat “felet” …

Skolministern har hittat “lösningen” på skolans problem. Han menar att problemen ligger i elevernas motivation. Det var tur att han hittade “felet” till slut, eftersom detta är hans enda linje. Folkpartiet och skolministern vill genom detta införa betyg från åk 4 som en stark motivationsskapande faktor?? Man kan anta att tanken bakom betyg i åk 6 hade samma lösa bakgrund.

 Bilder www.google.com

Betygen – ett undermedel?
“Skolminister Björklund menar att betyg i årskurs 4 kan höja motivationen hos elever som gärna vill visa vad de kan”. (Helen Törnqvist 2012)

“Eleverna tar skolan på större allvar om det finns betyg”, säger utbildningsminister Jan Björklund. För detta påstående finns ingen forskningsgrund om man skall se till sambandet större allvar – bättre kunskaper.

Han verkar inte vilja se att man skapar problem genom att man behandlar skoleleverna som objekt i “Folkpartiets skola”, de ses som föremålen för undervisningen. Skolforskningen visar att skolor har mera framgång om de betraktar eleverna som subjekt, dvs att de medagerar i lärandet. Den undervisning som skolministern förordar är katederundervisning och “aktiva” lärare, tvärt emot vad forskningen anser. Undersökningar visar att ju aktivare en lärare är ju passivare blir eleverna. Elever idag är garanterat redan i åk 1-3 mycket mer informerade om världen än vad eleverna var i Björklunds egen klass i åk 1-3, det vill jag påstå. Men hur får de visa detta utan moderna tekniska hjälpmedel och att leva i det nutida samhället, undrar jag?

“Ibland låter det som om 50-talsskolan kunde stå som evig modell för en bra skola. Men – det är ingen vits med en skola som utbildar för ett samhälle som redan har varit. Och det skulle inte heller gå – eleverna är annorlunda idag.” (Olle Holmberg 2010").

Väldigt tydlig information?
“Föräldrarna ska ha rätt till väldigt tydlig information om hur det går för eleverna, och eleverna tar skolan på större allvar om det finns betyg. Det är två viktiga argument för att flytta ned betygen i fyran”, sade utbildningsminister Jan Björklund. 

Att ha denna övertro på betyg och det rättssäkra med betyg som sätts i Ystad och i Haparanda är för mig en gåta. Alla undersökningar om likvärdiga betyg pekar i samma riktning. Det går inte att sätta likvärdiga betyg i en decentraliserad skola utan att man samverkar i alla kommuner.

Tillit till lärarna
Det verkar på något konstigt sätt som om skolministern ändå verkar ha tillit till den svenska lärarkåren trots att den är nedgjord och att många har “dålig” utbildning, enligt flera av hans källor. Det är ju dessa lärare som ska ge föräldrarna denna “väldigt tydliga” information som skolministern talar om, dvs både lärare i gemen och karriärlärare. Hans hela resonemang bygger då på att lärarna är professionella, duktiga på att göra analyser för betyg mm, och att de har goda förutsättningar att vidarebefordra allt till vårdnadshavarna.

Jag måste tolka att skolministern genom denna analys, vill framhålla att skolan i många stycken redan fungerar bra. Det får vi väl tacka för. Men vi ser och hör mycket lite om denna tillit i debatten. Varför? Kanske för att skolministerns hela utbildningsresonemang haltar betänkligt när man analyser det djupare, menar jag. Politiker som inte är pedagoger betraktar skolan utifrån och tror sig se lösningarna utan att förstå skolans dynamik.

Skolministern ser bara “skogen”
Detta kan jag anta eftersom han tittar åt endast ett håll och inte på allvar tar itu med skolans ålderdomliga organisation och inte kräver en undervisning i tiden genom att ta åt sig de forskningsrön som finns, samt att han inte tar lärarutbildningens problem på riktigt allvar. Vilket Olle Holmberg med sin analys påpekar här:

“Tyvärr är de studenter vi får till universitet och högskolor idag inte heller alltid väl rustade för sina studier. Omstruktureringen av skolan i form av decentralisering, avreglering och målstyrning har tvärtemot politiska utfästelser inte levererat”. (Olle Holmberg 2013).

Faktum kvarstår fortfarande efter skolministerns utspel: Folkpartiets skola är ingen framgångssaga, utan en fläkt från det förgångna, anser jag.