Katastrofen smyger sig på

Återpublicering (från 2014-01-09)

Det negativa intresset för att bli NO-lärare har nu slagit  bottenrekord. Flera företrädare för näringslivet har larmat ett antal år nu om risken för detta. Vi kan konstatera att de blivit sannspådda.

Ännu färre sökande till lärarutbildningarna
“Vi ser med bestörtning att det hösten 2013 fanns mycket få förstahandssökande till landets lärarutbildningar för grundskolans högstadium i dessa ämnen. I ämnet kemi var det 12 sökande, i teknik 16 och i fysik 20. Våren 2014 finns det till biologi 3 och till matematik 24 förstahandssökande till lärare i grundskolans högstadium”. (Kungliga vetenskapsakademin 2013)

Bilder www.google.com

Flera andra utbildningar har också för få sökande för att få starta. Detta är verkligheten. Vår utbildningsminister och hans sakkunniga agerar fortfarande, anser jag,  som om skolan befinner sig in någon slags “önskevärld” där man inte ser eller vill se verkligheten. Utbildningsministern har sjösatt ett antal “pappersreformer”, som han menar råder bot på skolans problem. Verkligheten är en helt annan kan jag konstatera.

Pappersreformer
Pappersreformer framtagna i Stockholm har ingen som helst inverkan på vad den stora allmänheten tycker och ser. Utbildningsministerns senaste panikutspel är det uttalade – återförstatliga skolan! Det är viktigt att förstå, att utan en väl förberedd utvecklingsåtgärd, bör man inte förstatliga skolan innan detta införlivats. Det får inte vara med “kniven på strupen” som man ska förändra genom utbildningsministerns nya “uppenbarelse”, anser jag. I det här sammanhanget kan lite kinesisk visdom kanske hjälpa honom i tanken, “Den som känner förändringens vind, bör inte bygga vindskydd utan väderkvarnar”.

Kontroll är inte kvalitet
En total felsatsning som under täckmantel av att förbättra kvaliteten i skolan har varit de många kontrollåtgärder man vidtagit, anser jag. Jag menar att Skolinspektionen blivit en papperstiger som i efterhand kontrollerat skolan, enligt lappa- och lagatekniken. All extra administration som lagts på lärarna i syfte att kontrollera dem var en annan åtgärd.

Avveckling är inte utveckling
Vår utbildningsministers politik har utmärkts, menar jag, av att avveckla de flesta möjligheterna till skolutveckling, som Myndigheten för skolutveckling (avvecklad 2008), “gömma undan” Multimediabyrån (Hos Skolverket) och nu avveckla PIM (2014-07-01)(En onlineutbildning i datakunskap för undervisning), som exempel. För den senare saknas nu medel för att fortsätta driva utbildningen och pilotprojektet. Det är den enda nationella datautbildningen för lärare som för närvarande finns i skolmyndigheternas regi. Är det inte smartare att vidareutveckla PIM för en modern skola? Behovet finns ju kvar, kan jag konstatera. Lite kinesisk visdom igen ”Den som fäller trädet tänkte inte på att även dess skugga försvann” (Nu är också Multimediabyrån, resursplats för IKT-utveckling i skolan, avvecklad 1 juli 2014 anm. Skolpedagogen)

Sämre skolresultat trots tillgång på datatekniken
Jag kan konstatera att Sverige inte bara har sämre skolresultat (PISA), man har förlorat en tidigare “ledande” ställning inom datateknikens område i skolan också. Denna har fuskats bort på samma sätt som det övriga i skolan, anser jag. Förslagen att skapa en nationell IKT-handlingsplan för Sveriges skolor har inte införlivats åtminstone inte inom min “horisont”. Nu är det mesta utlämnat till godtycke och att slå sig för bröstet, menar jag. (Jämför Danmark)
De “utvecklingsländer” som storsatsat (Som Peru) kommer snart att slå svenska elever “på fingrarna” när det gäller att utnyttja tekniken, förmodar jag. I vårt närområde sticker England och Danmark ut och visar positiva resultat med sambandet datorer och lärande. Internet har förändrat alla länders möjligheter totalt. Alla har tillgång till ett globalt lärande och en global kommunikation. Har svenska elever detta i tillräcklig grad?

Världen är inte som den var förr
Många svenskar har fortfarande en gammal syn på andra länder som t. ex Indien som ett utvecklingsland. I många stycken stämmer detta ännu om man ser på de ojämlika förhållandena för män och kvinnor, fattiga och rika. Men den starka satsningen på datatekniken är välkänd för de insatta. Man satsar alltmer på funktionella datorer för skolans elever som ett exempel. Man har framtidstro och energi för att förändra framtiden. (Se artikel)

Nyckelfaktorer för att förändra vår skola
Med bakgrund av detta kan jag återkoppla till de få som vill bli NO-lärare i Sverige – har vi råd att rusta ner vårt land på detta sätt? Framtidstro, uppskattning, status och goda löner är det som förändrar svensk skola inte papper från Stockholm. Kommer vi att ha någon nästa generation ingenjörer och forskare, kan man undra?

En klok man som såg framtidens problem sa en gång: “Om vi inte själva har experter, innovatörer och forskare, så måste vi locka hit dem från andra länder för att behålla vårt välstånd”.