Skolan - en arbetsmarknadsåtgärd?

Den 21 augusti berättar Aftonbladet att Socialdemokraterna i sitt kommande valmanifest bland annat ska satsa på att 6000 personer som är, långtidsarbetslösa och i FAS 3, ska få jobb i skolan Socialdemokraternas förslag, som beskrivs i Aftonbladet, kan tyckas vara lovvärt, och visst borde skolan, liksom alla kunna bidra till att hjälpa till i arbetsmarknadspolitiken. Men flera vuxna i skolan betyder inte att allt automatiskt blir bättre.

Att göra skolan till en arbetsmarknadsåtgärd kommer, med mina ögon, att medföra en risk att röra till allting mera om man inte angriper problemen på ett smart sätt. Man skissar på att dessa personer t ex kan vara rastvakter, finnas i matsalen, sköta frånvaro, följa upp frånvaro, administrera nationella prov eller utföra annat administrativt arbete. För att arbeta i skolan måste man ha ett gediget intresse för att arbeta med barn och ungdomar med en vuxenrelation, det är en förutsättning.
“Man kan inte blunda för att de som kommer in i skolans värld på det här sättet, utan erfarenhet, själva kan behöva mycket stöd och hjälp. Förslaget måste därför kompletteras med en förstärkt skolledning så de som får chansen verkligen upplevs som ett tillskott”. (Eva-Lis Sirén Lärarförbundets ordförande 2014)

Bilder www.google.com

Lagrummet?
Man kan fundera över vilken juridisk grund som kommer att finnas bakom förslaget ex befogenheter, registerutdrag mm. Vilket lagrum finns vid t ex förslagen, rastvaktverksamhet, som måltidsvakt, följa upp frånvaro, sköta frånvarorapportering”, administration i samband med nationella prov mm. Hur ställer sig detta för de som inte är lärare eller skolledare? Ska dessa FAS 3-personer endast observera på raster och föra informationen vidare till lärare eller skolledning? Då får man bara ett led till i vardagshanteringen. Man vill också att de ska kunna ha administrativa uppgifter. Men mycket i skolan är inte för var mans ögon, då det finns både sekretess och “ömtåliga” handlingar och sociala hänsyn. Så det finns problem, då de “administrativa” uppgifterna blir begränsade.

Panikåtgärd
Jag förstår det dubbla synsättet att få människor i arbete, samtidigt som man måste göra något åt skolan. Men man kan inte tro att  personer som stått utanför arbetsmarknaden lång tid, kanske med en gammal utbildning generellt är de lämpligaste att arbeta i skolan. Jag vet att detta inte är ett argument mot dessa personer, då fallenhet och fingertoppskänsla är väl så viktiga. Men visst leder allt till en fundering. Jag vet som lärare att människor växer med uppgiften och detta stärker självkänsla och självbild som för den enskilde kan vara rent av livsavgörande. I ett samhällsperspektiv kan åtgärden vara väl så viktig, men hur kommer den eleverna till del?
“Skolan behöver inte bara fler vuxna, utan fler specialister. Skolan behöver rätt person på rätt plats. Jag är tveksam till om fler långtidsarbetslösa vuxna i skolan är rätt väg att gå”, (Anders Almgren, förste vice ordförande för Lärarnas Riksförbund 2014).

Utbildning i stället
Kanske är det bättre ändå att satsa på individuell utbildning i stället för de som fastnat i FAS 3. Man kommer inte runt problemet genom olika sysselsättningsåtgärder. Man måste försöka angripa problemen från rätt håll, då tidigare utbildningar ofta inte matchar det samhället och företagen efterfrågar. Det finns få saker som stärker människor så kraftigt som en skräddarsydd utbildning både praktisk och teoretisk, som tar hänsyn till individen förutsättningar.

Efterfrågad åtgärd?
Det man främst vill ha i skolan är flera utbildade lärare för att kunna tillgodose alla möjligheter för eleverna. Visst har lärare tyckt att “rastvaktning” inte är lärarnas mest primära uppgifter, så här kan finnas ett begränsat behov. Men ska man få verksamma, meningsfulla åtgärder för personer inom FAS 3 med denna socialdemokratiska syn, så ser jag angelägnare åtgärder. Inom exempelvis äldrevården finns ett stort behov av medmänniskor som kan t ex gå ut med äldre, sitta och prata eller hjälpa till med trivselåtgärder på våra äldreboenden. Här behövs flera vuxna, när befolkningen åldras alltmer. Det finns många uppgifter i vårt samhälle som ger mervärde för den enskilde och för samhället. Man kan med fördel varva dessa arbeten med utbildning, anser jag.

S-satsningen
Jag ser den tidigare satsningen i S-manifestet mot unga och äldrevården/sjukvården mera som en introduktion för ett framtida arbete inom dessa. Kanske ska man på samma sätt intressera unga för att arbeta i skolan. Skolan kanske inte är det mest primära för de äldre om man ska vara krass. Men visst kan det finnas ett begränsat behov även där.

Artikeln i Aftonbladet i sin helhet Här