Snabb integration??

Det blir svårt att få önskningar och verkligheten att visa samma sak. Tyvärr så pratas det mycket om kommunernas ansvar för skola, SFI och andra verksamheter som ska möjliggöra en integration i samhället. Detta är ett sätt från statliga myndigheter att skjuta undan problemet, menar jag. Många flyktingar vill ha något att göra, de vill visa att de uppskattar att ha fått skydd i Sverige. När man kommer till ett nytt land så är förstås språket och samhällstrukturen  viktiga mål för den enskilde. 

Om vi inte kan låta alla barn gå i skolan och att alla vuxna kan påbörja en SFI-utbildning omgående, så kommer allt att misslyckas eller åtminstone fördröjas väsentligt. I mitt förra inlägg behandlade jag bristen på lärare som ett akut problem. Skulle Sverige ha full "täckning" av legitimerade lärare, så skulle vi nog kunna lösa skolbarnens situation. Utan denna blir det förstås problematiskt och inte den verklighet vi står inför nu.

Bilder www.google.com

Ett stort problem kan bli de ensamkommande flyktingbarn och ungdomarnas verklighet. Man måste sysselsätta sig med adekvata och viktiga saker framför att "dra omkring" på städernas gator vind för våg. Risken blir då stor att de fångas upp av andra aktiviteter som inte är önskvärda. Det är förstås viktigt med mat, kläder och en säng, men om inte hjärnan får vara med så finns ingen god livsmiljö ändå. Jag menar att utbildning är det bästa sättet att integrera in i samhället och att få nyttiga medborgare.

Varje sysslolös vecka är en förlorad vecka menar jag. Det gäller både barn och vuxna förstås. Till detta kommer planer på att sätta upp tältläger i oktober-november i Sverige för att härbergera alla. Det blir ju kanske värre än de möjligheter man haft längs vägen. En svår situation blir utsatt när snö och kyla sätter in tillsammans med en mottagarorganisation som inte är väloljad.

När det gäller skolbarnen så har alla skolor och deras klassrum en övre gräns på hur många man kan vara där och bedriva verksamhet. Man kan som lärare undra om man också ska sätta upp tältskolor för att bereda alla plats. Men vem ska undervisa där? Då blir allt kanske som de platser flyktingarna kom ifrån, men utan snö och kyla.

Utbildningsutmaningen blir den största Sverige har stått inför och med den står och faller allting, anser jag. Problemet har påtalats i flera år från lärarförbunden, men då med siktet inställt på den vanliga skolans behov. Vi kommer säkerligen att nå en gräns för mottagandet och den ligger i tältlägren tror jag. Vi kan inte heller ha människor som ligger skavföttes i gymnastiksalar, förråd eller andra lokaler. Får man t ex. inte möjlighet att bo och verka som en familj med den avskildhet alla människor behöver så har vi inte nått ett steg längre än den situation man flydde från.

Är man på flykt tar man alla halmstrån, man lyssnar på alla historier om bra länder där man kan få stanna. Men den blid man målar upp har ingen plats för snö och kyla eller boenden som många tycker är tveksamma. Som lärare ser man problemet med att skapa en studiesituation och därtill få studiero för de barn som bör gå i skolan. Då nyttjar inte i de stora "sovsalarna" långt. Man säger från myndigheterna att tältlägren är en högst temporär åtgärd, men riktiga boenden växer inte på träd eller uppstår även om man skulle ha tillgång till Alladins fötrollade lampa.