Det finns en evig debatt om datorer i skolan. Datorernas vara eller inte vara. Underförstått var det bättre förr när lärana styrde all undervisning från "katedern", kan man utläsa. Jag trodde i mitt enfald att man såg datorer, smartphones och surfplattor som redskap i lärandet tjänst. De är lika fristående som blyertspennan, dvs de skapar själva ingen kunskap utan måste ha en tänkade person i ena änden.
"För en tid sedan rapporterade Ekot på Sveriges Radio att de svenska elever som använder internet och datorer mest är de som presterar sämst i skolan. Detta visar OECD i en ny rapport som bygger på resultaten i 2012 års PISA-test". (German Bender 2015)
"I det här fallet kan det exempelvis vara så att elever som använder datorer mycket får dåliga skolresultat för att de inte lägger ned tillräckligt mycket tid på sina studier, eller att de får för lite sömn, eller att de mår dåligt eller har inlärningssvårigheter av helt andra skäl. Vi vet helt enkelt inte.Skolverket konstaterarockså att ”resultaten som presenteras här kan inte säga något om huruvida den ökade it-användningen påverkat resultatutvecklingen i PISA.” (German Bender 2015)
Det som är intressant i sammanhanget är mera hur man använder datorerna i lärandet. Det finns ännu en för stor övertro i lärarleden att datorer kan kompensera t ex inlärningsproblem. Man använder datorer också som nöjesredskap eller som "elevpassning". Detta är ingen nidbild utan den erfarenhet jag har efter att jag arbetat med datorer i skolan mer än 25 år.
Om läraren har för lite kunskap om IKT-hjälpmedel, så ökar tiden där eleverna blir utlämnade till sig själva, kanske med ett "pedagogiskt program" av tveksam natur, eller att "söka" på internet utan handledning. Om man har elever som vid krävande moment har svårt att tillgodogöra sig undervisningen, då kan det vara lätt gjort att hänsvisa elever till att ex träna multiplikationstabellerna eller något stavningsprogram under tiden.
Det största misstaget är att tro att datorer ensamt kan kompensera olika handikapp, så att eleven på egen hand ska reda ut sina problem. Talsyntesprogram kan vara bra vid dysleksi, men de fungerar sämre om eleven inte har god datavana och stöd av en handledare som även kan vara "bollplank". Man måste förstås samtidigt arbeta med olika strategier så att eleven om möjligt "kommer runt" sitt problem.
Många gånger är det just det som behövs för att eleven ska ta flera steg framåt i sitt lärande. Ett lärande som kanske inte ser likadant ut som kamraternas. Datorn utan lärarstöd blir ofta ett stort hinder för eleverna , särskilt får de som har svårigheter i skolan.
Man kan förstås inte beskylla lärarna för att elever har olika skolproblem. Troligen är det istället frånvaron av datapedagogik och rena hanteringsproblem som istället är det som fäller avgörandet. Man har begått det stora misstaget att tro att lärarna kan lära sig själva. Detta är den vanliga visan när det gäller lärarnas fortbildning. De andra lärarredskapen som OH-projektorn, bandspelare är just bara lärarens huvudredskap. Datorer och övriga IKT-redskap är både elever och lärares redskap samtidigt. Det är den stor skillnaden. En inskränkt syn är att förbjuda mobiltelefoner i lärandet tjänst. I stället blir det ett redskap för eleven att i smyg "slippa" lektionen, då man kan sms:a, surfa på internet, spela spel mm mm.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.