Skolan fortsätter sin kräftgång medan man diskuterar stödmaterial

Man fortsätter i samma spår som man gjort sedan 2011 genom att tala om skolans förnyelse medan man bara har mera av det som inte fungerat. Det handlar om att förbättra lärarnas arbetsmiljö, fortsätta utveckla lärarnas karriärsmöjligheter, vilket ska bidra till kopplingen mellan lön och resultatutveckling. Allt bara i ord och i handledningar som vanligt.

Vi måste förstå att det finns en fälla inbyggd i lärarnas nuvarande karriärsmöjligheter. Sanningen är den att alla lärare inte kan behandlas lika, dvs att få likartade lönelyft med de modeller man byggt upp. De karriärmöjligheter som man nu använder är till för att dela upp lärarna och belöna några få. Det finns inte resurser att t ex höja lönen med 10.000 kr per månad för alla lärare. Därför, menar jag, att man har trampat på i dessa spår sedan reformen förstelärare med detta för ögonen. Ska man använda sig av karriärsmöjligheter, ska man kräva akademiska studier utöver lärarutbildningen.

Bilder www.google.com

Feltänket  är att belöna lärare som gör samma sak som innan pengarna kom in i plånboken, det gör inte automatiskt att det leder till utveckling ellet bättre resultat. Ska skolan kunna utvecklas så måste man tillföra ny kunskap. Många av de kriterier man använt blir nästan lite komiska, "att ta väl hand om lärarstuderandena" som ett exempel. Det står helt klart för mig att bistå dessa inom det vanliga arbetet är en aktivitet som ingår i yrket. Dock är det viktigt att poängtera att de lärare som tar på sig större uppdrag med handledning av dessa och annat ska förstås avlönas extra för detta.

Vi hör fortfarande mantrat
"Vi behöver mer av gemensamma ansträngningar för att förbättra läraryrkets attraktivitet, elevernas resultat och lärares löne- och karriärutveckling" (Heléne Fritzon, ordförande i SKL:s förhandlingsdelegation 2015). Sådana här allmänna uttalande av plikt tillför ingenting i debatten heller. De sägs för att de måste sägas. Men finns det någon konkret förändringvilja? Inte i mina ögon.

För att läraryrket ska bli attraktivt igen måste vi återinföra lärarens roll som "fristående" pedagog utan övervakning eller kontroll av det destruktiva slaget. Arbetsvillkoren blir inte bättre om det inte blir "högre till taket i klassrummen" dvs. lärarna måste återfå initiativet för lärandet. Vi måste också förstå att människor är olika och lärandet och kunskaperna kommer att se olika ut. Att stoppa in eleverna i matriser från en gången tid nyttar till ingenting. Vi har använt denna metod sedan 2011, utan framgång vill jag påstå. Skolan fortsätter sin kräftgång medan man bara pratar och säger de sanktionerade meningarna om skolan.

Det är en krass värld vi lever i som bland annat har lön som en bild av framgång och status. Till detta kommer goda arbetsvillkor och möjlighet att utveckla sig i professionen. Här har vi de tre främsta kriterierna för att locka unga människor till läraryrket. Hur mycket vi än pratar kommer vi alltid tillbaka till dessa.