Kan man utveckla skolan med prat och gamla föreställningar?

För att förstå de mekanismer och hinder som finns inom skolans väggar måste man ha arbetat där. Detta menar jag är en förutsättning för att se underliggande "lager" och vad som döljer sig bakom orden som man måste säga för att vara en kunnig och skolinriktad lärare.

Vi som arbetar eller har arbetat i skolan ser ibland med ett löjets skimmer på politiker och tyckare som inte satt sin fot i skolan sedan sin egen skolgång, men som ändå vet bäst. Trots detta myntar man den ena lösningen för skolan efter den andra snabbt och lätt. Vi hörde förre skolministerns recept på de snabba lösningarna, att lärarna skulle peka med hela handen, man skulle låsa ute de  som kom för sent mm. Förslag som pedagogiskt inte har något stöd. För att ändå få stöd för denna tes letade man upp länder, där man ofta använde en ålderdomlig pedagogik, och där man pekade med hela handen för att "förklara" deras goda resultat i PISA-undersökningarna.


"De framhåller att det är den entusiastiske och skicklige undervisaren som är den viktigaste faktorn för elevernas lärande. Och med skicklig undervisare avses här uppenbart den katederlärare som Björklund förordar och som forskare funnit i Sydkorea och andra länder med bra PISA-resultat trots mindre väl utvecklad pedagogik".(Per Acke Orstadius 2015)

Föreställningarna för detta var verksamma när han och andra tyckare själva gick i skolan. Då fanns ett underliggande hot om åtgärder. Sedan dess har man förstått att hot inte främjar inlärning utan att man agerar som goda pedagoger i stället och går före med de goda exemplen.

"Problemet är bara att läraren inte kan förmedla kunskap till elever. Hen kan bara förmedla information. Kunskap är något som växer inom eleven när hen i tankarna aktivt bearbetar den information hen får och tar den till sig. Information kan eleverna få på många sätt. Eleverna behöver kunskaper. Men det innebär inte nödvändigtvis att de behöver undervisning. All undervisning leder inte till kunskap. Om inte eleven lyssnar och aktivt bearbetar den information hen får vid undervisningen så sker ingen kunskapstillväxt. Elever har till exempel fått matteundervisning i över 1 000 lektionstimmar i grundskolan. Ändå är det många som efter denna undervisning saknar de mest elementära mattekunskaper". (Per Acke Orstadius 2015)

Bilder www.google.com

Om man "fått undervisning" under 1000 lektionstimmar i svensk grundskola och ändå inte har kunnat tillgodogöra sig det mest elementära kunskaperna i matematik, då måste det finns fel i metoderna och synen på ämnet. Som mångårig lärare så ser jag problemet mycket tydligt. Det finns alltför lite tid att bearbeta och tänka vidare. Än idag finns föreställningen att en elev som sitter "och tänker" ses som en elev som "slöat till" och därmed måste sättas i arbete. På ett synligt sätt måste "flitens lampa" synas för omgivningen på lektionerna.

I bland annat matematikundervisningen ses "synlig flit" som en dygd, dvs eleverna är böjda över matematikböckerna att därmed "lär de sig". Matematikforskningen har i stället förordat att "prata" matematik på lektionerna. Vid problemlösning använder man dialogen som förståelseinstrument, där eleverna ska kunna känna att de fritt kan uttrycka sig runt problemen och kanske visa flera olika sätt att lösa uppgiften. Att bara räkna sida upp och sida ner är mera terapi än inlärning har forskningen fastslagit.

Se gärna ett tidigare inlägg
Läs också hela inlägget från Per Acke Orstadius