Den inbyggda sorteringsfunktionen hos betygen.

Betyg har en lång historia som under årens lopp förändrats i synsätt och till viss del  inriktning. Sedan ca 1500-talet har betyg funnits. De var då till för att motivera och sporra eleverna. "På 1940-talet började betygen alltmer bli förknippade med högre studier" ( Håkan Andersson 1999). Han menar att betyg har haft en urvalsfunktion där man kunnat välja vem som passar bäst in för högre studier. "Ett urvalsinstrument är huvudsyftet med betyg", (Andersson 1999).

Ser  vi tillbaka historiskt så var det de bemedlade och de som var adliga som hade möjligheter att låta främst sönerna studera. På detta sätt var det få som sökte de högre tjänsterna i samhället och konkurrensen var inte så stor för att få dem. Över tid så har allt fler haft möjlighet att studera, då även till högre utbildningar.

Bilder www.google.com

Sven Erik Liedman har samma syn på betygen som Håkan Andersson
"Betygen är först och sist sållningsinstrument. De blev nödvändiga när alltför många sökte sig till positioner i samhället till vilka tidigare bara adelsynglingar haft tillträde. Det var för drygt tvåhundra år sen". (Sven Erik Liedman 2016)
Efter andra världskriget blåste andra vindar för skolan, utbildning och bildning. De uttalades av 1948 års skolkommission, där jämlikhet i skolsystemen skulle råda. Trots detta fanns både folkskolan, realskolan och studier på läroverket kvar under lång tid. Nu hade fler möjligheter att studera vidare och utbildningen öppnades för en stor del av befolkningen. Betygen kunde då bli en faktor som kunde få stor inverkan för olika samhällspositioner och skulle möjliggöra att den som var bäst skickad för arbetet skulle få det. Så var tanken. Kunskapsdiskussionen har funnits med i olika skolkommissioner och läroplaner under åren.
Bernt Gustavsson (2002) har vidgat kunskapsbegreppet:. Han delar in det i fyra olika delar
* faktakunskap som information, regler och konventioner, utan åtskillnad mellan ytlig och djup kunskap eller mellan olika sätt att förstå samma fenomen.

 • förståelsekunskap som i motsats till fakta sägs ha kvalitativ karaktär, att förstå är att uppfatta meningen eller innebörden i ett fenomen.

 • färdighetskunskap som att vi vet hur något ska göras och kan genomföra det.
 
• förtrogenhetskunskap som bakgrundskunskap eller kunskapens tysta dimension i en kunskap som är förenad med sinnliga upplevelser och som kommer till uttryck i bedömningar.

Vi kan här se de olika delarna och hur skolan förhåller sig till dessa. Fortfarande är det vanligt att man låter enskilda fakta vara detsamma som ett bevis på kunskap.  Färdighetskunskap kan bedömas genom synliga handlingar och mönster. Redan förståelsekunskap är svårare att bedöma om man inte skapar förutsättningar för att visa den. Bakgrundsfaktorerna bedöms inte alls enligt min mening.

"Det är inte alls säkert vem som får bäst betyg, den som tagit intryck eller den som bara lärt sig för provens skull. Men den som tagit intryck har blivit mer bildad. Kunskapen har vidgat hennes horisont". (Sven Erik Liedman 2016)
Om man enbart bedömer på faktanivån,  kan man om det vill sig illa sätta betyg på gott minne. För att säkerställa att elevens kunskaper speglar ett kunnande, så måste man se att eleven kan bygga vidare på ett resonemng utifrån fakta och själv tillföra eget tänkande.
Jag menar att man måste vara noga med vad man vill att betygen ska beskriva. Förutom sorteringsfunktionen som alltid finns där, så måste man utveckla proven till att vara något annat än minneskunskaper. Det här inlägget anknyter till mitt förra där jag ställde frågan. "Kan betyg mäta kunskap"? Ja frågan är fortfarande till viss del obesvarad, menar jag.