Att skapa en jämlik skola med ojämlika lärare - en framgångsmodell?

Samma misstag en gång till. Första gången var det "förstelärarreformen" som infördes med vaga kriterier och nu detta. De flesta lär sig efter en gång och försöker göra det bättre nästa gång. Våra statsmakter verkar ensidigt använda sig av "det enda spåret" i deras föreställningsvärld.

Om syftet är att försöka skapa en modern skola bland annat genom att höja lönerna så behöver man göra på ett annat sätt än det nuvarande. I alla verksamheter försöker man i utvecklingssyfte att skapa en vi-anda, där alla ska känna sig viktiga och behövda.

Svensk skola i en brytningstid
Svenska skola står i en brytningstid, där man tvingats ta in allt fler obehöriga personer att försöka göra lärarnas arbete. Bara detta gör att det blir en påfrestning för de utbildade lärarna, som förväntas vara mentorer för de obehöriga, samtidigt som man ska "lyfta" skolan.

Medlet man ska lösa "skolans problem"  är med lärarlönelyftet som har till syfte att skilja "agnarna från vetet", dvs. dela upp lärarna i olika grupper, där några ska få ökad lön och andra som inte får något av dessa pengar. Att man kan tro att detta är en framgångsmodell är för mig obegripligt.

Bilder www.google.com

I mina ögon är det ett konstigt sätt att skapa den nödvändiga vi-känslan för att försöka lyfta skolan till bättre skolresultat. Men den här metoden att skapa "vi och dom-grupper" leder inte till målet menar jag. Då kommer det i praktiken att finnas 3 st grupper, en som får lärarlönelyftet, en grupp som blir utan och en grupp av obehöriga. Detta blir ett skolexempel på hur man splittrar ett kollektiv som har samma uppdrag.

Konflikten inget bra utvecklingsmedel
Att på detta sätt skilja ut lärare som utan någon ytterligare kompetensutbildning tilldelas dessa pengar är korkat. Det finns i detta handlande ett politiskt "duktighetsideal", som egentligen är en panikåtgärd, som motverkar sitt eget syfte. Den vanliga vägen för löneökningar utanför löneförhandlingarna är då att initiera kompetensutveckling, där lönemeriter grundar sig på denna. Denna logik accepteras av alla löntagare, vilken bransch det än gäller utan att någon ställs utanför.

Målet är att skapa en jämlik skola 
Ett av det bakomliggande målen är att skapa en jämlik skola för eleverna säger man. Den tanken är förstås bra, men att skapa ojämlika förutsättningar för lärarna leder förstås inte automatiskt till detta mål. Att man sedan har kriterier som är svävande och tolkningsbara är inte bra i mina ögon.

Kriterier att uppfylla för att komma i fråga för lärarlönelyftet
• Läraren ska arbeta med undervisning eller med uppgifter som hör till undervisningen
• Läraren ska vara särskilt kvalificerad för verksamheten och den undervisning som bedrivs
• Läraren ska ha visat intresse för och god förmåga att utveckla undervisningen på egen hand och tillsammans med kollegor

Kriterierna förvånar
Att lärare ska arbete med undervisning och det som hör till. För de flesta är detta förstås underförstått. Läraren ska vara särskilt kvalificerad för verksamheten. Detta ska ju lärarutbildningen se till. Läraren ska ha intresse för jobbet och att utveckla undervisningen. För de flesta lärare gör erfarenheten det, att man är trygg och kan utveckla just det sätt man arbetar på.

För mig, så upplever jag att alla lärare som har legitimation, erfarenhet av undervisning uppfyller kriterierna. För att skilja ut lärare och ange att de är "skickliga"  så måste man "hitta på" tolkningar som blir vaga och subjektiva. Detta spär på synen att alla lärare inte fyller måttet, den modell som SKL lanserade för att skilja på lärarna i "duktiga lärare och övriga lärare. Men som i grunden skulle vara en så ekonomisk åtgärd som möjligt för stat och kommuner och som egentligen inte har något med lärarskicklighet att göra menar jag.

Hobbyverksamhet?
Därtill finns denna "extra-kriterie" bland några andra vaga:
"Med stöd av formell utbildning på avancerad nivå utöver lärarexamen förbättra undervisningens innehåll, metoder och arbetssätt. (Regeringskansliet 2016).

Att inte ange exempel på utbildningar som man anser höjer kvaliteten i skolan blir lite suspekt, menar jag. Läraryrket är ju ingen hobbyverksamhet, där "allt" utöver lärarutbildningen räknas. Kan en högskolekurs i modedesign för matematikläraren räknas dit? Man måste förstås skapa akademiska utbildningar som man av erfarenhet och forskning vet tillför organisationen ny utvecklande kunskap.