Varje lärare sin egen lyckas smed

Lärarlönelyftet kommer i mina ögon lätt att bli bränsle för ett egoistiskt sätt att se på löner. De flesta lärare förstår att marknadskrafternas inverkan kommer att vara det mest potenta medlet att skaffa sig högre lön. Jag tror att "flyttkarusellen" mellan kommuner och skolor kommer att tillta över tid. Detta kommer att ytterligare dra ner skolans effektivitet, då alla som byter skola eller kommun, måste ha en tid för att komma in i arbetet på den nya arbetsplatsen.

Jag misstänker att lärarlönelyftet ska signalera att man ska stanna på sin skola och då få lönelyft utan att flytta. Men i bakvattnet av detta har man troligen skapat irritation och missnöje bland en stor grupp lärare. De ser säkert en väg till ökad lön genom att byta kommun och skola, kanske en eller flera gånger på kort tid.

Bilder www.google.com

Splittrande mekanismer
Det finns flera splittrande mekanismer i detta. Marknadskrafterna kommer säkert att bli en av de bidragande orsakerna att nu söka in på lärarutbildningarna, då man ser en ljusning i lönefrågan. Den uppkomna situationen kommer att gynna nya lärare och blivande lärare genom att de kan flytta "runt" och höja sin löner. Om man kommer till en situation där nya lärare har högre löner än lärare som varit verksamma många år i yrket kommer det att bli ohållbart i längden menar jag.

Detta betyder i klartext att man inte värderar erfarenhet och lärarkunskap på ett sätt som man bör göra kopplat till lön. Om man är missnöjd med sin lön och sin arbetsmiljö och inte ser några möjligheter att flytta på sig kan ett avhopp från läraryrket bli resultatet.

Att initiera reformer som förstelärareformen och lärarlönelyftet kan om det vill sig illa skapa förödande effekter på sammanhållning och samarbete. Visst de lärare som kommer att omfattas av lärarlönelyftet blir förstås glada, men baksidan kan bli att det kan komma att kärva i samarbetet. Alla är vi bara människor, så alla möjligheter finns förstås och frågor som "varför fick inte jag högre lön"? kommer säkert upp.

Bygga "hus" från skorstenen
Allt detta verkar som om man vill "bygga huset" från skorstenen för att till sist anlägga grunden. Alla människor med förnuftet i behåll förstår att om man gör så här, så blir bygget både riskabelt och föga funktionellt. Parallellen med de nuvarande reformerna inom skolan, kan liknas vid detta.
Grunden måste läggas först på ett funktionellt sätt genom kompetensutveckling, inte riskabelt "skorstensbyggande" genom utdelning av pengar utan synlig motprestation.

Vem har ansvaret?
I mina ögon verkar skolmyndigheterna vilja "släcka brasan" genom att springa runt med vattenkannan och dutta lite här och där utan att vi lärare ser någon linje i det hela. I dessa tider har skolan en mera central roll än på länge, då den också inverkar i flyktingmottagningen, plus det uppdrag som alltid varit skolans. Staten har skapat ris åt egen rygg genom att misshandla lönefrågan och kompetensutvecklingen för lärarna under flera decennier. Egentligen skulle skolan genom "marknadskrafterna" också få stå sitt kast, med samma resultat som inom den privata sektorn. Men skolan har ett samhällsuppdrag som tjänar hela samhället så detta är uteslutet förstås.

Vems är ansvaret för att det blivit så här? Jo genom snålhet och att spela på lärarnas lojalitet i sitt uppdrag har man gjort detta från skolhuvudmännen och deras organisationer. Syndabockarna för detta finns förstås som vi alla känner till.